Aftonbladet – 4 maj 1869, sida 3

alinlle, till till ail San Pp er st tf ala 12 va vu 0 tt 1tbetsorten och nästan intet komma arbetarnes her ort till godo. Skulle man afhjelpa nöden i t. e Småland eller Blekinge, borde man bereda arbet förtjenst derstädes. Yrkade afslag å hr Mon gomery-Cederbjelms förslag och bifall till utsko tets bemställan. Hr Wern fästade uppmärksamheten på, att d aldrig — som talaren kunde minnas — vägra K. M:t förskott då det gällt ett allmännyttigt sy temål. Medan talaren hade ordet, ville han vit orda, att stor nöd är rådande å Dalsland. Ta bade för kort tid sedan erhållit bref från en: honom personligen känd qvarnegare derstäde hvilken omtalat hur folket kommer ej med säc utan med bark, mossa o. d. för att få malet. Stc nöd är äfven rådande i vestra Wermland. Inge blefve lidande på att millionen beviljades, me tusentals arbetare kunde få hjelp under dessa nö dens dagar. Yrkade bifall till hr Montgomery Cederhjelms förslag. Grefve Henning Hamilton sade sig ej hafvy något emot att understödja det af civilminister förordade förslaget. Han förordade detså mycke hellre som K. M:t genast anslaget bifölles kund låta öka arbetena å banan och således bereda ar betsförtjenst åt den nödlidande befolkningen. Vor det meningen att under år 1870 för ifråga varande jernbana skulle utgå 2,100,000 rdr? Is fall hade talaren ingen anmärkning att göra. An toges det deremot, att, om 1 million at anslage redan under år 1869 utginge, återstående 2,100,00( rdr icke kunde anses tillfyllest för 1870 års ar beten, utan ytterligare medel derutöfver skulle ifrågakomma, ville talaren föredraga att nu genast anvisa 4,100,000 rdr, hvaraf, på sätt föreslage blifvit, I million genast kunde disponeras. Der af frih. Funck framställda betänklighet kunde tal. ej dela. Frih. A. C. Raab ansåg det vara lika fördel aktigt för den arbetssökande manliga befolkningen om arbete bereddes i Wermland eller på annat ställe. Yrkade bifall till hr Montgomery-Cederhjelms förslag. Mot grefve Hamiltons anmärkning ville tal. framhålla, att det ännu ej vore visadt, att 4,100,000 rdr komme att äskas för nordvestra stambanan under detta och följande år. Hr Wallenberg yrkade bifall till hr Montgomery-Cederhjelms förslag. Hr Hasselrot föreslog, att Riksdagen skulle i f I skrifvelse anhålla, det K. M:t måtte för chefen för statens jernvägsbyggnader tillkänvagifva anI. ) gelägenheten deraf, att med arbetarne vid statens jernvägar sådant aftal uppgöres, att en viss proc. af deras arbetsförtjenst innehålles, för att af ar7 betschefen öfversändas till ordförandena i komt I munalnämnderna i de orter, arbetarne tillhöra. Hr Lagerstråle yrkade bifall till hr Month gomery-Cederhjelms förslag. Dn Hr Tornerhjelm deremot motsatte sig nämnda förslag. Ville man genom beredande af arbetsförtjenst lindra nöden, måste man dock anskaffa J arbete på den ort, hvarest nöden rådde. Lefnadskostnaderna blefve för arbetaren betydligt större på en främmande ort än i hemorten. Om meningen vore att lindra nöden i Småland och B!ekinge, hvarföre då ej anslå medel till östra stambanan. Yrkade afslag å hr Montgomery-Cederhjelms förslag? Grefve C. G. Mörner yttrade sig i samma syfte el och fann det besynnerligt om man för lindrande af nöden i Småland och Blekinge skulle bevilja medel till arbetsföretag i Wermland. Beträffande arbetarnes afgiftsfria transporterande undrade talaren huru detta skulle tillgå, och frågade om de törhända skulle fortskaffas med kronoskjuts. Vidkommande arbetsförtjensten vore det föga sannolikt, att sådan kunde i Wermland beredas arbetare Ji Småland, då nöden och arbetslösheten i landet vore så stor, att antalet arbetssökande från närmare håll inom kort skulle upptaga platserna vid l ifrågavarande jernvägsarbete. ndamålet att afI hjelpa nöden i Småland genom anslag till nordI vestra stambanan blefve, ansåg talaren, högst ofullI ständigt vunnet. Staten kan ej gifva förtjenst åt lalla behöfvande! ) Hr Koch förordade, att man på förhand gjorde Jupp kontrakter med arbetssökande personer. HäriJgenom vunne både dessa och staten, och på statens jernvägar kunde de sedan förflyttas kostnadsfritt till arbetsorten. Hr Leijonancker yrkade bifall till hr M.-C:s förslag. Frib, Bildt instämde med dem, hvilka ansåge nöden hellre böra mildras genom anskaffande af arbetsförtjenst än genom gåfvar; men fann det betänkligt att utan närmare undersökning disponera ifrågavarande 1 million, Tal, som trodde att till Wermland skulle strömma 5 å 6000 arbetare, ! hvarigenom anspråken på arbetsförtjenst i alla fall. icke skulle kunna tillgodoses, fann det vara ändamålsenligare att arbetsföretag anordnades på flera ställen inom de nödlidande delarne af riket. Nuj vore bäst att bifalla utskottets förslag samt sedan i sammanhang med K. M:ts denna dag till utskottet remitterade proposition taga i öfvervägande hvad som för nödens lindrande ytterligare vore att göra. Statsrådet Adlercreutz upplyste, i anledning af grefve Hamiltons framställda fråga, att det nu vore omöjligt säga huru K. M:t kan komma att vilja förfara nästa år. refve WUgglas instämde i hvad grefve Hamilton sagt. Frih. v. Otter ansåg, att man ej kunde lindra nöden i de södra delarne af landet genom att bereda arbetsförtjenst i Wermland. Denna arbetsförtjenst skulle endast komma den lösa befolkningen till godo, men denna befolknings qvarlemnade hugtrur och barn fölle hemorten till last. Yrkade afslag å br M.-C:s förslag. j Frih. Beckfriis och hr Brusewitz instämde i sistnämnde yrkande. Hrr Schartau och Troilius yrkade bifall till hr M.-C:s förslag och br de Marå till utskottets. Vid anställd votering bifölls hr MontgomeryCederhjelma förslag med 74 röster mot 37, hvilka afgåfvos för bifall till hvad utskottet tillstyrkt. Uti andra punkten bade utskottet hemställt, att, utaf anslaget till fortsättande af arbetena å nordvestra stambanan, ett belopp stort 250.000 rdr må, omkK. M:t så pröfvar lämpligt, under åtskilliga vilkor, f som af utskottet i 8 särskilda momenter formule! rats, användas till understöd åt det bolag, som kan 0 8 i n ee komma att bildas för anläggande af en jernvägs från nyssnämnda stambana förbi Fryken till trak-; ten af Dejeforss. Hr C. Ekman yrkade afslag å det i 1:a mom. föreslagna stadgandet derom, att den i punkten omhandlade jernvägen skall byggas af lika spår2 vidd som nordvestra stambanan. Tal. trodde det 2? vara lämpligast att låta frågan härom vara oaf-b gjord tillsvidare samt att åt K. M:t öfverlemna1t att, efter det en mera noggrann undersökning om d de lokala förhållandena hunnit komma till stånd, f bestämma huruvida dubbel eller enkel spårvidd kan anses vara att föredraga. f Grefve af Ugglas ville ej motsätta sig utestu-)2 tandet af ifrågåvarande föreskrift, men i sådant Y fall föreföll det dock tal. som om man ej borde anslå något bestämdt belopp till denna Jernväg, s utan låta frågan härom blifva beroende af den) spårvidd, som kommer att bestämmas. e Hr Wallenberg uttalade betänkligheter mot 8 den i 5:te momst förekommande bestämmelsen, att k taxorna för personaloch varutrafiken å denna jernväg skola hvart femte år vara underkastade ? de ändringar, som af sig företeende omständigheä ter kunna finnas påkallade. Tal. eriorade att härv ore fråga om ett privat bolag, hvars tillhörigHet f. orde, likt all annan privategendöm, få oförkränkt disponeras utan något tillfälle för myndigheterna att deri göra intrång. Tal. trodde ej denna ätgärd bebötlig till förekommande af prejeri, ty det måste ligga i bolagets eget intresie ata -4 Ann tranöFanue aumannetens billiga önskningar tilll mötes. Hr Troilius yrkade bifall å ntskattotg dk