Aftonbladet – 4 maj 1869, sida 2

Herr Carmouche, kunde Anatole ej afhålla sig från att utropa. Det var verkligen hans lärde värd, hvilken han trott sig nyss förut hafva lemnat hos Reine Blanche i en Chicards skepnad, men som nu i sin vanliga rock trängde sig fram till teatern, med vidöppna blickar stirrande på affischen och lyssnande till teaterdirektörens lofsång öfver den utmärkta pjesen. Jag måste se det der,, fortsatte herr Carmouckhe sin monolog och banade sig väg genom trängseln, ej långt efter sin förutilande hustru. Tror du, att herr Carmouche ännu dansar som Chicard? tillfrågades Anatole af kamraterna, Det blir alltmera obegripligt,, menade Anatole, hvilken icke ville medgifva, att han begått ett misstag i danssalongen. Herr Carmouche här! Öch han visar sig så ifrig att få se ett uselt marknadsspektakel, han, som alltid med största förakt uttalat sig om teatern!... Han tyckes inte ana att pek ven är honom på spåren. Men här är numera ingen tid att förlora. Mina vänner, vi begifva 083 Couest hem till herr Carmouches hus. Men nu börjar fyrverkeriet snart, invände Blue-de-Prusse. Vore det ej skäl att vänta på dess afbrännande? Vi ha inte ett ögonblick att förlora, förklarade Anatole. Håloise måste räddas denna natt, innan lagens tjenare komma för att arrestera kanske hela huset. Pn parisare har svårt att försaka ett fyrverkeri, och det var icke utan motsträfvighet kamraterne följde Anatole, då han drog dem med sig från Sankt-Pehrstorget, banande sig väg genom trängseln, hvilken tillväxte i hvarje ögonblick, oaktadt ett så stort antal Af de I festen deltagande vuroj I denna