Aftonbladet – 4 maj 1869, sida 2

Melodram i Sju akter och till en del på rosa, af aflidne Guilbert de Pixerecourt, allad Melodramens Voltaire. Dennva pjes är förtjusande genom sin musik, dans, pantomim och kommer att med sin högst oväntade upplösning öfverraska publiken på ett både förvånande och angenämt sätt. Spektaklet slutar med en belåtenhets-tablå i bengalisk. eld. Frummorna hvirflade, trumpeterna smattrade, direktören och hans rolighetsminister gjorde en lofprisande skildring af det vackra stycke, som skulle uppföras. Tio sous, mina herrar och damer, för första platsen! utropade direktören. Musi-ken betalas ingenting. Stigen på, mina herrår och damer!,.. Sex sous för andra platsen! Det är herr Aristide Bobeche, som utförer älskarerollen, hans förnämsta specialitet. Den, som icke är nöjd med spektaklet, får igen sina pengar vid utgången. skådare infunno sig i mängd. Man knuffades, trampade hvarandra, och trätrappan utanför teaterns fagad knakade i sina fogningar. Hvar och en ville se den vackra pjesen. Öfverst på trappan syntes fru Carmouche. Huruvida hon hade friplats eller icke, stod ej att läsa I henneös ansigte, men man såg med hvilken feberaktig ifver hon sökte tränga sig fram för att blifva en bland de första, som kommo in i salongen, det vill säga i baracken med de omålade och till en del äfven ohyflade träbänkarne framför de sex rykande oljelamporna, som utgjorde rampen. , Kärlekens altare! Jag tror man vill göra mig galen., hördes ett utrop vid foten af teatertrappan, dit Anatole och hans kamrater blifvit trängda af den påtryckande folkmassan :