Aftonbladet – 3 maj 1869, sida 3

jom Mälaren omöjligen kunde åtnöja sig med er enda jernväg, utan ansåg, att inom en ej aflägser framtid jemväl en bana ovilkorligen måste anläg gas från Upsala till Margrethelill på Gefle— Dala hanan. Tal. inskränkte sig för det härvsrande till att förorda första delen af den föredragna punks ten (frågan om sträckningen) men förbehöll sig att framdeles få framställa yrkande i afseende på det anslag som till arbetenas påbörjande vid denna Riksdag borde beviljas. Hr Lithner, som på förmiddagen förordat hr Jan Anderssons reservation, förändrade nu sitt yrkande till bifall af Hörnfeldts reservation. Hr von Troil hade med glädje sett, att grefve Sparres motion ej blifvit af statsutskottet mycket omhuldad. Nämnde förslag vore nemligen ett af de äfventyrligaste och vådligaste som någonsin sett dagen och om detsamma blifvit godkändt, skulle det beredt landets ekonomiska ruin, uppmuntrat alla både rimliga och orimliga jeruvägsanspråk samt framkallat anspråk från de redan byggda enskilda banorna, att staten skulle betala den kostnad, som af delegarne blifvit ill byggnadsarbetena förskjuten — För öfrigt asig talaren att något definitift beslut om någon bansträckning vid denna Riksdag ej. borde fattas, innen man fått en ordentlig plan för hela jernvägstätet och de omtvistade linierna blifvit undersökta. Men om tal. skulle vara nödsakad att votera om någon viss riktning, så ansåge han sig af flera skäl föranlåten att rösta för Salalinien. Tal. föreslog, att Kammaren måtte, med afslag å grefve Sparres motion, besluta, det Riksdagen skulle ingå till K. M:t med en anhålian att K. M:t ville låta utarbeta och framlägga förslag till de jernvägar, hvilka under de närmaste tolf eller femton åren ansågos böra såsom stambanor af staten byggas, äfvensom förslag i hvilken ordning deras anläggning borde ske och plan till lämpligaste sättet för anskaffande af dertill erforderliga medel. Frih. von Schulzenheim förordade den sträckning af norra stambanan, som statsutskottet föreslagit. Sevalla-banan vore den rätta såväl i afseende på bergslagens som hufvudstadens intresse, och tal. skulle aldrig med sin röst bidraga till bestämmandet af en bansträckning, som skulle bidraga dertill, att våra bergsprodukter blefvo underkastade drygare transportkostnader än som oundgägligen erfordrades. Tal. slutade sitt anförande med att yrka bifall till utskottets hemstälan. Hr Staaff såg bakom den af utskottet föreslagna Sevalla-banan en annan bana norrut gömd, nemligen en från Upsala till Margrethebill, samt sökte med kartan i hand ådagalägga Salaliniens företräde i afseende på blifvande trafik. Yrkade bifall till hr Hörnfeldts reservation. Hr Harald Ericsson lät förstå att, om han en-sam hade beslutanderätten, hvarken den ena eller den andra af de begge föreslagna banorna skulle komma till stånd. Af ingendera hade jernhandteringen någonting att hoppas: denna industri kunde endast upphjelpas derigenom att en jernväg blefve anlagd mellan Falun och Frövi. Helt andra intressen än bergslagernas bestämde derför den ena eller andra sträckningen. Som tal. ej ville välja mellan tvenne onda ting, så instämde han uti det förslag, som af hr von Troil blifvit framstäldt. Hr L. J. Hierta, som reserverat sig mot utskottets hemställan, ansåg det vara ändamålslöst att bestämma riktningen af en bana utan att man samtidigt kunde lemna något anslag, enär erfarenhet visat, att ett dylikt bestämmande ej bindrade de intressen, som påyrka en annan sträckning, att vid en kommande Riksdag ånyo uppväcka strider. Dertill komme, att ej alla de föreslagna riktningarne blifvit undersökta, hvadan det vore så mycket lämpligare att bestämdt uttala sig för den af utskottet föreslagna riktningen, som det möjligen framdeles kunde visa sig att de olika intressena kunde genom en annan bansträckning låta sammanjemka sig. Visserligen hade man under diskussionen hört yrkande om anslags beviljande, men då statens finanser voro i det skick, att några medel ej kunde anslås med mindre än man anlitade lånevägen eller beslutade en förökad beskattning syntes det tal. som om ingen af dessa utvägar borde ifrågakomma. Hr Beronius upptog till besvarande åtskilliga uf de skäl som blitvit anförda mot den af statsitskottet föreslagna riktningen. Hvad först beräffade den anmärkningen, att Sevalla-banan komme att framdragas genom trakter, som lågo sakens natur, att dessa trakter, i anseende till högre fruktbarhet och odling, skulle hafva större behof af kommunikationsleder än öfriga delar af andet. I andra länder hade man långt för detta nhemtat denna erfarenhet, och ställen funnos, der ej blott en utan tvenne jernvägar löpte paralelt med en segelbar flod. — Man hade vidare invändt, att de som yrkade, att den norra stambanan skulle 0å öfver Sevalla, bade i perspektiv en annan bana till norr om Mälaren. För egen del trodde också tal, att dessa landsdelar ej skulle i längden vara belåtna med endast en bana samt att det ej skulle komma att dröja alltför länge, innan en jernväg mellan Upsala och Storvik skulle komma till stånd. Men tal. ville ej med sin röst bidraga till uppkomsten af en Upsala—Sala-bana, hvilken skulle förhindra anläggandet af en Mälarbana. En jemförelse mellan de begge sträckningarne visade dessutom, att den förra banan vore såväl i ekonomiskt som militäriskt hänseende att föredraga. — Skälet hvarför norrländningarne alltid så ifrigt motsatt sig Sevalla-banan, vore troligen det, att de fruktade att, om en jernväg en gång blefve färdig till Sevsalla, denna då skulle lemna så ringa afkastning, att man ej vidare komme att fortsätta jernvägsbyggande norrut. Allt detta vore emelierid onödiga omsorger, och för öfrigt kunde tal. ej inse, hvarför Sevalla-banan skulle mindre bära sig in Upsala—Sala-banan. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Åman föreslog, att Nordvik och Storvik måtte antagas som hufvudpunkter för en blifvande bana norr om Mälaren. Hrr Ljuslin och J. E. Johansson förordade hr Hörnfeldts reservation, hvari föreslås, 1) att Riksdagen måtte afslå grefve Sparres motion i hvad den rör dels föreslaget utsträckt system af statsbanor och dels sådanas byggande genom bolag mot godtgörande vare si i statsobligationer elier förmedelst lemnande af statens räntegaranti: samt 2) att Riksdagen behagade som statsbanor antaga, dels den till sträckningen redan bestämda östra banan dels ock en stambana norrut från Upsala, öfver Sala och Avesta till Storvik. Uti hr von Troils förslag instämde hrr Treffenberg och frih. Schulzenheim. Hr Björck föreslog, det Kammaren måtte, med afslag å grefve Sparres motion i hvad den rörer dels det utaf honom föreslagna utsträckta system af stambanor, dels stambanors byggande genom bolag mot godtgörelse i statsobligationer, jemväl afslå utskottets hemställan rörande fortsättande af jernvägsanläggningar för statens räkning. Efter slutad diskussion bestämdes först med 93 röster mot 79 hr Björcks förslag till kontraproposition vid votering om kontraproposition. Minoriteten röstade för hr von Troils förslag. Derefter voterades mellan br Hörnfeldts reservation och HKir Björcks förslag, då det senare antogs till kontraproposition med 108 röster mot 65. Slutligen segrade det sistnämnda äfven i sjelfva hufvudvoteringen med 137 röster mot 38, som afgåfvos för bifall till utskottets hemställan. Derefter föredrogs andra punkten, afstyrkande väckta motioner om anvisande af medel till fortsättande af östra stambanan från Norrköping till Nässjö. N Om denna fråga uppstod. en stunds diskussion, derunder hrr C. ÅA. Larsson. Aug. Andersson, Lönnberg Sven Hansson, Åstrand, Ridderstad, Lithner och frih. von Schulzenheim före nade sig om att yrka bifall till hr C. A. Larssons reservation, innefattande begäran om ett anslag af en million rdr för ofvauberörda iernvägsanläguv