Aftonbladet – 3 maj 1869, sida 3

sö ) skaffa dem arbete. I en hast framstod fö Att ste ra nr. hntle ot i. ar d fSt Ttill kon licke vara tillf börja med uppstå alltid en mängd förhål0 mig en industrigeen; Hvilken fört ofta sys selsatt mig — jag menar Betsockertillterk ningen, hvars afgörande för en lång framtic Just nu ligger i Riksdagens hand. a Sverge är rikt; i dess jord ligger mång: dolda, egodelar, tillräckliga kapitaler för at bringa dem i dagen finnas nog äfven, om blot insigtsfulla och företagsamma män framstå som hafva vilja och förmåga att gagna fo sterlandet, och Riksdagen medelst en ända målsenlig lagstiftning lemnar sitt understöc åt sådana mäns bemödanden, . Jag påminner mig hafva läst, att förr äret utvandrade från Sverge omkring 16,00( personer; jag vet äfven, att Sverge är så rikt att det årligen gifver mer än 10 millione; rår till utlandet för socker; detta gor 625 rdr för hvarje af sistlidet års utvandrare. Om hvar och en af dessa haft hälften af denna summa i årlig inkomst, är jag viss om, att de gerna stannat hemma. Jag är fullt öfvertygad; atti många andra riktningar mycket kan göras, för att bespara landet utgifter och förskaffa det större inkomster; men jag vill här blott tala om en industri, som jag känner, och om hvars i många häuvseenden välgörande inflytande jag i utlandet tagit kännedom. Hvarför hotar man med hög accis en verksamhet, som knapt vaknat till lif? Hvarfi vill man exceptionelt beskatta en industrigren, då man derifrån fritager andra t. ex. klädesfabrikationen m. fl.? Staten kan icke undvara den inkomst sockertuilen gifver, säger man. Nå väl! såmå man vänta med accisen, tilldess en känbar mioskning i puvarande sockertull genom den tilltagande svenska betsockerfabrikationen inträder. Härpå skall man dock få vänta länge, ty den årligen ökade sockerförbrukningen gör att icke snart någon minskniog uti importtullen skall uppstå, och skulle detta mot förmodan inträffa, bör man handla som tyska tullföre ningen, ty man må säga om preussarne hvad som helst, men administrera en stat väl, det förstå de, och att förskaffa sig stora statsinkomster på det för landet lämpligaste sätt, deri äro de mästare. De började med en ringa accis på betsockerfabrikerna och ökade den så småningom under loppet af 25 år till dess den närmade sig, men aldrig uppnått importtullen. Denna industri behöfver åtminstone till en början skydd, ty sockerfabrikationen af betor är dyrare än den af sockerrör. Och hvad gör det, att förbrukarne betala I å 2 öre högre pris för ett skålpund socker till den inhemske sockerfabrikanten — skilnaden mellan importtullen och accisen — än det hvarmenten kan förskaffa sig varan utifrån, landet årligen dervid sparar en utgift af 10 å 12 millioner rår? Såsom jag ofvan sagt, afgörandet för en lång tid af denna vigtiga fråga ligger nu ij Riksdagens hand. Som kapitalist kan jag, s med mindre, än hvad hr Arrhenii motion innehåller. En ny industrigren är icke så lätt att sätta i gång. Att landen vid en fabriksanläggniong, hvilka icke; äro sådana de borde vara, och det tager tid att införa betodlingen å tillräckligt stor areal i trakter, hvarest den förut är okänd. Kan jag icke erhålla åtminstone fem frihetsår, för att under desamma ordna allt och bringa allt i ordentlig gång, så. är och förblifver affären osäker, och jag kan såsom kapitalist i Sverge, der räntan är så hög, förmånligare och utan risk placera mina penningar på flera andra sätt än detta, såvida jag icke är säker på, att den accis, som å Hfvande sockerbruk efter frihetsårens slut kommer att läggas, under en längre tid blir ringa och endast småvingom ökas. Dessa fördelar måste ock under en längre period t. ex. 15 år beviljas alla nyuppstående fabriker, i fall industrien skall taga fart; ty jag tror icke att till och med efter denna tids förlopp Sverge skall kunna producera hela sitt behof af socker, och detta är målet, hvartill vi först och främst härvid böra sträfva. Jag har icke velat tillbakahålla dessa be-J traktelser i detta ögonblick. Möjligen kunna de gagna, möjligen icke; men någon skada kunna de dock icke åstadkomma, och man . är skyldig en vigtig sak allt hvad man kan i uträtta för densammas främjande. ; Hos Riksdagen ligger hela denna frågasl framtid och mycket mera dertill, ty denna l: industris införande i Sverge skall icke alle-. j l ; vast hafva den direkta följden, att många millioner riksdaler årligen för landet besparas, att många tusen personer få god arbetsförtjenst, sommar och vinter, och att många: andra medborgare slippa gifva fattigskatt tilll: dessa många arbetare; äfven indirekte har! fråga stor betydelse för en af Sverges huf-1 vudnäringar, såsom varande det kraftigaste i medlet att höja dess åkerbruk och boskaps-! skötsel till en af många ännu ej anad höjd. !n Att den svenska jorden kan producera soc: kerbetor af den bästa beskaffenhet samt il riklig mängd, derpå har man säkra intyg såväl ifrån Skåne, som ifrån Stockholmstrakten, m. fl. ställen, och att denna odling äfveni under eljest ogynnsamma förhållanden kan : till stor fördel för landtbruket ega rum, derom4 får man cen klar föreställning uti den sak-r rika afhandliog som Sockerbetsodlingen på Barsebäck 1868 af 5. W. Moberg, hvilken : afhandling igenfinnes uti andra häftet af! j i Landtbruksakademiens tidskrift för innevarande år samt rekommenderas till hvarje tänkande landtmans allvarliga begrundande. C.G. I Vi äro öfvertygade, att insändaren och de med honom liktänkande böra finna sig tillfredsställda af det utlåtande bevillningsutskottet i ämnet afgifvit. Deri föreslås med