Aftonbladet – 3 maj 1869, sida 2

— Första Maj lockade äfven i år ett cke obetydligt antal af hufvudstadens invåare ut till Djurgården, ehuru ej väderleken var särdeles inbjudande, utan tyckte: förebåda det ihållande snöslask, som utbröt i sår på morgonen och höll i till fram på ef termiddagen. Ej mindre än 18 ångslupar inderhöllo trafiken från-staden, och hufvudstadens hyrkuskar voro flitigt anlitade. En mängd egna ekipager deltogo äfven i promenaden, hvilken i allmänhet likväl ej sträckte sig till mer än den, södra sidan af Djurgården. Hertigen af Östergötland var den ende af hofvet, som var synlig, och ban färdades i all enkelhet åtföljd af endast en kavaljer, båda civilt klädda. Något nytt för dagen var att få se nio poliskonstaplar till häst, försedda med ridstöflor och sporrar. Detta lär ha varit ett experiment, åvägabragt för att se huruvida, vid fester eller andra tillfällen då en mängd folk strömma tillsammans, polisstyrkan på detta sätt kan hafva lättare att uppehålla ordning. .De indelades i patruller om 2 man och spriddes utåt vägen. Schweizerierna och förfriskningsställen af alla grader voro öfverfyllda, särdeles Hasselbacken, der Andra lifgardets musikkår spelade hela eftermiddagen. Folklifvet på slätten var ingalunda mindre än vanligt: Lyckans. stjerna, harpa, viol och sång omvexlade med Den förskräckliga sjudubbelmördaren Erik Blomfelt och Attadubbelmördaren Timm Tode m. fl. celebriteter. Lemningafne af det mer än sekelgamla Blå Porten togs i skärskådande af alla som besökte Djurgården, men ehura de flesta blickar voro nyfikenhetens, såg man dock en och annan mångårig kund och vän icke utan en viss andakt framhviska ett farväl, troligen för evigt, till det gamla, välkända, besjungna värdshuset.