Aftonbladet – 3 maj 1869, sida 2

— Anton Rubinsteing senaste begge uppträdanden inför stockholmspubliken vittnade, i likhet med sina föregångare, på det mest glänsande sätt om det storartadt universella i hans konstnärsskap. Den andra operasoirens största nummer voro Rubinsteins egen Concert i G-dur, hvari särde.es mellansatsen lände såväl kompositören som exekutören till ära, gamt Schumanns A-mollConcert, som, skön och fängslande alltigenom, afslutats med ett mästerverk af hänförande genialitet. En mängd smärre kompositioner lät för öfrigt den. alltomfattande virtuosen framstå öfverglänsande eller åtminstone fullt jemförlig med enhvar bland de berömde specialister, hvika under senare tid här uppträdt med rykte såsom pianomusikens herocr. Nocturne, sonat, Lied, capriccio, ballad, rondo, marsch — i alla dessa skiftande konstformer rörde han sig med samma öfverlägsna säkerhet, åt alla gaf han genom geniets underbara tolkningskraft den rätta hållningen, det starkaste uttrycket. Vi. erinra särskildt om A-dur-nocturnen af Field, Scarlattis sonat, OChopins .G-moll-ballad och Beethovens alla Turca. Åhörarnes förtjusning stegrades med konsertens fortgång och efter dess slut hyllades nu såsom förra gången den store artisten med tredubbel inropning. Förträffligt biträddes Rubinstein af hofkapellet med synnerligen vårdadt ackompanjemang samt ouverturerna till Euryanthe och Vattendragaren. Fru Jacobson sjöng med rent. dramatiskt uttryck arian: Il va venir, ur Judinnan, hr Ämbrosi, hvars konsertsång, tack vare den herrliga stämman, alltid bereder åhöraren mycken njutning, öfverträffade nu sig sjelf i det vackra föredraget af kavatinan ur Marthan, och fru Stenhammar gaf Zwei Lieder vom Tode — två nya, känslofolla kompositioner af. Arlberg — deras första presentation för publiken. I denna genre står fru Stenhammar, som bekant, tfrämet bland våra sångerskor, och nu, ackompanjerad af Rubinstein, gjorde hon sin talang förträffligt gällande. Salongen var alldeles fullsatt. Lördagen, I Maj, hörde man för sista gången Rubinsteios förtrollande toner på den matling i De la Croix salong, som gafs till förmån för en behöfvande konstnärsfamilj. och af mästaren illustrerades med åtskilliga nummer af oförgätlig skönhet: symfoniska etuder öfver ett thema af Clara WieckSchumann, Chopins Ass-dur-ballad m. fl., samtliga hyllade med den beundran, sann och ädel konstnärlighet förstår att vinna. Rubinstein lemnade i går Stockholm och skall länge och djupt saknas af de många vänner och beundrare, han förvärfvat genom sin storartade konst och sin älskvärda personlighet.