Aftonbladet – 1 maj 1869, sida 2

— Blå Portens historia tecknas af Dagbledets Krönikeskrifvare på följande sätt: Hvart har du tagit vägen, du gamla lusthusport? Det var namnet på denna lägenhet i äldre tider. Den senare benämningen kommer af att den fordna der belägna inkörsporten till Djurgården var, likasom de andra portarna, blå till färgen. Redan för inemot ett par hundra år sedan kände man till stället, och år 1692 erhöll munskänken Johan Lipk n rätt att der bygga och idka skänkeri, Han skulle derför betala 100 daler kopparmynt, enligt hvad vi läsa i en not af J. G. Carlen till den af honom utgifna upplagan af Bellmans skrifter och som äfven inhemtas af Tollstorps Djurgården. Lägenheten gick sedan i arf inom slägten till år 1754, då den innehades af omyndiga dottern Dorothea Schwartz. Hon fick tillstånd att sälja stället till en kassör Bergman, som bjudit 17,000 daler kopparmynt med förbindelse att till Djurgårdskassan årligen erlägga 300 daler. Eir Ilowing och Pfarr hade fordringar och blefvo etter öfverenskommelse disponenter. Derefter blef kamreraren Cumlander egare af stället. Det tycks hafva varit under hans tid, som det började blifva mera bekant och Cumlanders, var då liksom Klingbergs, sedermera, ett kändt namn, ehuru det icke under förstnämnda regime, som inträffade under Bellmans och Gustaf III:s tid, hade på långt när så talrika och förnäma kurder, som sedermera. Beliman har i Fredmans testamente 145 skildrat ett slagsmål vid en bal på Blå Porten. Mutter jag kommer med lyktan upptänd börjar detta stycke. Blå Porten har nog äfven sedermera många gånger varit vittne till krigiska idrotter, men affärerna under Bacchi tält hafva dock varit de öfvervägande och de som gifvit stället