sättas i verket, men hvilken derför så mycket lifligare sysselsatte honom. I På aftonen af samma festdag var det maI skerad på la Reine Blanche, en bekant danslokal vid ytterboulevarden och foten af MontI martre, gränsande intill den stora begrafI ningsplatsen, hvilket grannskap gör dansnöjet I der ännu mera lockande, efter hvad de unga .målarne påstodo. aMen här är ju inte något lif i afton, Intropade en som likbärare kostymerad ung Iman, hvilken höll en lång Pierrot under arImen. Vid Pierrots andra arm stödde sig också en croque-mort, ej mycket olik den förstnämnde. -4 var en besyanerlig trio. Pierrots krithvi ak bildade den skarpaste motsats vita kostym ——mraternas drägt, och de till de svarta kauw. under hela aftotrenne voro oåtskiljaktig. nen. An aBleu-de-Prusse, förmanade Pierrot, a.. skall taga exempel af din kamrat vid min sida. Blanch-de-Plomb väntar. Han klagar inte öfver brist på lif. Har du någonsin hört en croque-mort klaga öfver dödens still-het? Det är inte hans specialitet, min vän. Låt se att du inte faller ur rollen. Vid kontrollen var du ju en så natursann likbä rare, att vi höllo på att inte slippa in för din skull. Fortfar med samma sanning och känsla att spela ditt parti. Du vet ati Blanch-de-Plomb har stora planer med oss i afton. Vädrar du inte redan den läckra soupen hos fader Sobresac? aLåt oss gå ut i trädgården,, sade Bleude-Prusse, hvilken fann sig besvärad af den roll af begrafningstiensteman, som han jemte en fullständig likbärarekostym låtit Anatole. truga på sig, under det den sistnämnde också iklädt sig en sådan drägt, begge anskaffade genom en at Anatoles vanliga modeller.