Aftonbladet – 27 april 1869, sida 3

Till allmänheten. Den nordliga delen af Blekinge län är för närvarande en af de olyckliga orter inom landet, der nöden med hvarje dag allt hemskare framträder Två på hvarandra följande års svaga skördar och sista rets missväxt har för den stora fattiga befolkningen inom dessa trakter icke allenast uttömt alla tillgångar på lifsmedel, utan äfven till det yttersta tagit i anspråk kommunernas förmåga att bispringa de nödställda. I detlängsta har man hoppats kunna, genom beredande af arbetsförtjenst, lindra nöden derhän, att den kunde uthbärdas, tills en ny skörd medförde nya hjelpkällor. För detta ändamål hafva allmänna arbeten blifvit anordnade, och man har derjemte, bland andra vidtagna åtgärder, skaffat tillfälle för kommunerna att på kredit erhålla spanmål till utsäde och föda, äfvensom penninglån å längre återbetalningstid. Men, sådant oaktadt, blir nöden inom dessa delar af länet med hvarje dag större och behofvet af en kraftigare hjelp än den, som kan lemnas af de under fattigvårdsbördan nedtryckta kommunerna, allt mera ovilkorligt, — en hjelp, som derjenite måste blifva skyndsam, om den icke för mången skall komma för sent, ty en långvarig svält under begagnandet af sådana onaturliga födoämnen, som kunnat beredas af hasselknopp, bark o. d. gör på flera ställen de olyckliga till lätt åtkomliga rof för i dessa orter gängse elakartade febrar. Arbetslösheten är allmän och tiggeriet tager med hvarje dag större dimensioner. Det är i sanning högst motbjudande att, med begäran om hjelp, frambära dessa sorgliga förhållanden till allmänheten under en tid, Gå alltjemt nya rop om hjelp åt en hungrande Befolkning höras från än en, än en annan del af riket. Men nöden har ingen lag: sådana förhållanden hafva numera inträdt inom ofvannämnda delar af länet, att ett längre vidbållande af anspråket att kommunerna sjelfva böra hjelpa sina nödställda, vore en hjertlöshet, hvars rysliga följder tvifvelsutan snart skulle visa sig. Undertecknade, i egenskapen af nödhjelpskomitå för länet, finna oss sålunda på det kraftigaste uppmanade att men varm bön om hjelp — och snar hjelp vända oss i främsta rummet till de bättre lottade inom vårt eget län, men derjemte äfven till dem inom andra delar af riket, som fortfarande ega vila och förmåga att bispringa lidande medmenniskor. För de gåfvor i penningar eller spanmål, som i följd af detta upprop komma att lemnas och hvilka torde öfversändas till komitn under nedanstående adress, skall redovisning framdeles blifva meddelad. Carlskrona den 22 April 1859. H. Wachtmeister. Landshöfding. Otto af Kliut. C. J. Berg. Anders Svensson. Major. Landträntmästare. Hemmansegare. H, Abelin. W. L. Thörn. 0. Hammar. Landssekreterare. Handlande. Landskamrerare. M. Ruben. Possessionat.