Aftonbladet – 26 april 1869, sida 3

t) fattarens fosterländska signal, hela Wad rv Istena adliga jungfrustift i stormarsch oci timed ett af fosterlandskänsla och uppoffrin,gar berusadt dahin! dahin! skynda att taga , besittning de öfvergifna väfstolarne, hvarvic tläfven en och annan af de ofrälse egennytt)torna,, för hvilka individen är hufvudsak 1 torde slunga romanen i väggen och associera t)sig med de ädla systrarne, som ju af gamI malt, enligt författarens egen högtidliga för,säkran, äro kända för uppmuntran af improduktivt arbete. 1 Vi kunna för eget behof tillverka bom-l ullsvaror, men att på verldsmarknaden täfla 1 Jom någon sådan förädlad varas afsättning, rllär väl ej komma i fråga Sådant har dock I ganska allvarsamt varit i fråga, och tidnin1 j garne ha berättat om sammanträden i Borås I för att sända våra bomullsvaror ända till Amerika. När våra fabrikanter äro betänkta I på alt för sina varor betala så lång frakt . samt erlägga den höga importtullen i Amerika loch der täfla med utländningen, så vore det högst besynnerligt, om de ej här hemma skulle I kunna ingå i samma täflan utan skrämsel för genom frihandeln grusade näringarf, ruiI nerade fabriker,. För öfrigt ha ej blott bomullsvaror, utan ock sådana förädlade varor som siden, raffinadsocker m. m. från Sverge afsatts i våra grannländer. Det synes vara svenskens smak att använda ingenting som icke är utländskt., Har hos förf. aldrig någon aning uppstått, att detta just härleder sig från protektionismen? Instinkten säger köparen, att en svensk vara, som, trots den utländskas fraktkostnad, måste tillika skyddas med hög införseltull, måtte vara sämre än den utländska. Mången god svensk vara har genom detta föreställningssätt blifvit orättvist underkänd. Men hvems är felet? Byggandet af jernväg medförde 2 för Sverges framtid till storheten af sin verkan nästan oberäkneliga följder. Då andra länder byggde med eget kapital, få kunde kapitalet erhållas till billigare pris och tyngde ej på landet i sin helhet. Ville fört. benäget uppge dessa andra länder, så skall han snart finna hur många de äro. Böra inga andra folk än sådana skaffa sig jernvägar? Den andra följden var den ändring af ekonomiskt system, som deraf nästan blef en nödvändighet. Der ligger ägget. Men hvarför ifra då äfven så många protektionister för jernvägar! Förf. påstår, att stigande dagspenningar för arbetaren ej medföra de välsignelser, som man vid en ytligare betraktelse kunde förmoda, samt att ju mer har förtjenär, desto mer förbrukar han. Litet längre fram heter det dock, att en ökad dagspenning endast celler hufvudsakligast tjenar att öka konsumtionen; således ändå en liten restrik tion i påståendet. Tillika uträknas, att om 4 mill. personer i Sverge genöm ökad dagspenning fått årlig tillökning i inkomst af 10 rdr hvardera, så utgör detta 40 mill., som fö nna i konsumtionen; annars kunde de ndts att betala landets skuld eller öka dess produktionskraft. Det är väl dock ej bortkastadt, om arbetaren kan höja sitt menskovärde med att köpa en och annan bok, hålla sig ren, hel och snyge, spisa något bättre än ofta nog nästan hundmat o. s. v. Eller hvarför gör man anhars dryga uppoffringar för folkskolor och dylikt? Att icke heller konsumtionen är förlorad för landet, erkänner förf. sjelf litet längre fram, der han erinrar om, att arbetareskaran konsumerat bröd, kött, fisk, haft tillfälle att kläda sig 0. s. v. och således i sin ordning bidragit att underhålla arbetet för landtbrukare, fiskare, slagtare, skräddare o. s. v. Men naturligtvis träder för den simple arbetaren egennyttan i stället för fosterlandskänslan, individen blir hufvudsak, han vill ej uppoffra något af sitt tunga lif, för att lemna foster-: landet 40 mill. i behåll om året. Den förl! fosterlandskänsla och uppoffringar prisade : adeln deremot, af hvilken mången utan kän-. bar brist kunde inbespara af sin konsumtion 10 rdr om dagen, han går skottfri för förf:s betraktelser, :