Aftonbladet – 24 april 1869, sida 3

MUSA LWUUCE Hal alla SIdOP. t-) I förgår gafs en matin6...... i går hade ilvi det nöjet att bivista en soirå...... i dag åIpå middagen sjunga studenterna på en konIr Isert...... i afton uppträder den ryktbare pianisten...... i morgon sjunger den celebra sånra gerskan...... I öfvermorgon få vi höra tre Ir musikälskare och fem musikälskarinnor...... fså referera musikdomarne, ty recensera hinna s,Ide omöjligt...... De springa från den ena VI konserten till den andra, och vårens värme gör deras arbete dubbelt påkostande...... f) Man kan få för mycket äfven af det bästa, -loch rättnu kunna hrr musici icke klaga, nlom publiken stannar hemma och säger: För mycket blommor... alldeles för mycket blommor! Några praktiska män ha valt denna frenetiska konsertperiod, för att väcka frågan om byggandet af en ny musikoch festlokal. Man vill ha en sal, som rymmer ett par tre tusen personer. Det är alldeles nödvändigt, säger man, och jag är af samma tanke, med den skilnad, att jag tror det skulle vara mer praktiskt, att i stället för en sal bygga en salong. I Paris, till exempel, har man alltid sina stora konserter i en teatersalong, och vill man der tala till en stor publik, så sätter man ap tribunen på scenen. Vill man ställa till en stor fest med dans, så ägger man ett golf öfver parketten, och de öfriga dagarne spelar man komedi. Slå tillsammans alla de försök till en folkteater, som blifvit gjorda öfverallt i Stockkolm, och ett godt resultat kan icke vara I tvifvelaktigt, om sälongen blir nog stor, att folket kan bjudas ett godt nöje för godt pris. Och då ha vi på samma gång en stor muIsikoch festlokal, som icke behötver grunda sin tillvaro blott på konserter och fester. Vill men vidare inom samma byggnad inreda en mindre festlokal, så tror jag att alla tidsenliga behof skulie bli tillfredsstallda och företaget äfven i pekuniärt afseende bli tillfredsställande. Veckans stora nyhet inom teaterverlden är Den förtrollade katten, ett sagospel med sång, der kompositören vunnit en seger, som synes så mycket större, då man betraktar den text han släpat med sig på sin flygt. Hr Hallström har hör åstadkommit något lika förvånansvärdt, som om man fick se en liten fågel flyga upp med ett stryklod om foten. På Dramatiska teatern gifves i afton ett svenskt original, af en författarinna, som sveper in sig I anonymitetens tätaste slöja. Pjesen är en karaktersteckning i 2 akter och har fått namn efter hufvudpersonen: Fröken Elisabeth. Hvad stycket i och för sig sjelf har lockande kan man icke döma om innan det är gifvet, men i rollbesättningen finnes en lockelse som jag påpeka. Det är fru Kinmansson, som rsta steget, för att lemna de älskliga flickornas genre och, alternerande med fru Almlöf, spela en gammal fru, Edvards mor,. Ehuru fru K. så nyligen hänfört oss med sin framställning af den ungdomliga Carin Månsdotter, kunna vi ej annat än glädjas öfver detta steg, att i tid lägga ned kransen för att taga diademet, som det vorde heta på konstspråket. — Fru Ilwasser spelar den sextonåriga fröken Elisabeths roll. Seraphine står på repertoiren att gifvas om onsdag å Mindre teatern. Vore Victorien Sardou, författaren, här, så skulle han få sig en het afton, ty han är bestämdt den känsligaste af alla teaterförfattare. Han är sjuk när hans pjeser skola gifvas första gången. Då lägger han sig till sängs, i stället för att andra författare taga plats i ett oxöga, för att lyssna efter bifallsyttringar. Men Sardous vänner åtaga sig besväret att springa med rapporter mellan teatern och sjuksängen. Efter första akten kommer en vän och säger: Publiken bar applåderat flera ställen och stämningen är för stycket. Godt! svarar Sardou och andas lättare. Efter andra akten kommer en annan vän och rapporterar, att publiken visat sig något all, men att icke mer än två hvisselpipor olifvit hörda. Sardou sväljer ett glas likör, för att stärka sig, blundar och suckar. Kallsvetten tränger ram på hans panna och så ligger han tills len tredje vännen Kommer och berättar, att redje akten vunnit entusiastiskt bifall. På let viset sväfvar han halfva natten mellan ruktan och bopp, tills vännerna i korus ippstämnra, pjosen har gjort stormande ycka. st om Serapbine skule bli vi svenskar här homma få e af den populäre författaren, ty eedan hans enaste arbete, Paixie, vann en Ocrhörd framsång, har han beslutit, att igke vidare låta rycka sina arbeten, för att derigenom hinIra främmande länders teatrar att spela hans tycken utan att gifva honom honorarium. Jirektören för franska teatern i Petersburg ar skickat stenogr till Paris, för att pphemta pjesen direkte från de spelandes aun, men det besväret lär väl ingen svensk paterdirektör göra sig. Tänk om de andra ranska teaterförfattarne följa Sardous exemel! Då blir det stor nöd inom våra teatrar, vida inte den svenska dramatiken (som edan börjat skjuta brodd) innan dess växer p och frodas. Till trollteatern i Berns salong har det ommit en ny profassor, som annonserar om I stor andjagt i salongen. Som andjagt r förbjuden under våren, så lär on af våra adsfiskaler ämnat göra ett vackert beslag ere hos Berns, men då upptäcktes det, att et var andar som jagades och icke änder. m denna hb eshistoria, som jag låtit mig rättas, icke skulle vara sann, så får jag e om ursäkt för ankan. Richard, . BURNER Rällegåzgaoch Polissaker. För kringgående af k. förordningen angåde emigrationen af den 5 Februari innevande är, hade stadsfiskalen P. W. IL. Gillm i dag instämt hr Johannes Damm, hviln enligt åklagarens påstå at verkmhet såsom utvandrina tt ann 3