Aftonbladet – 24 april 1869, sida 2

vid detta tillfälle. Den stämning, som i sådant afseende emellanåt gör sig gällande hos ett antal af Kammarens ledamöter — hvilket dock lyckligtvis denna gång blott blef en stark minoritet, men icke majoritet — betecknades ganska träffande af hr Carl Anders Larsson, då han, med sitt vanliga starka språk och rättframma sätt, beklagade, att motionären ej funnit någon medelmåtta, som framburit denna motion, i hvilket fall hrr Rundbäck och Jöns Pehrsson ej torde ha kommit att använda sina grofva batterier mot densamma.n Ö Såsom ett litet prof på beskaffenheten af den argumentation, som fördes mot förslaget, torde för öfrigt kunna anföras hr Johannes Anderssons i Gande yttrande, att i ett land, rikt blott på berg och sten, bark och svampar, passar det sig ilia att tala om guld och silfver! Mot sådana dråpliga skäl finnes naturligtvis ingenting att invända. Saken skärskådades emellertid ur andra synpunkter af flera talare med sakkännedom och omdöme, hvilka framhöllo såväl fördelarne för vårt land att sluta oss till ett myntsystem, som redan är af så många länder antaget och tydligen allt mer och mer vinner utbredning, som äfven nödvändigheten att förbereda ett sådant steg genom en af regeringen föranstaltad omfattande undersökning. Bland dem, som understödde förslaget, befunmo sig äfven två af konungens rådgifvare, nemligen utrikesoch finansministrarne. Grefve Wachtmeister betonade särskildt att förutom Italjen, Schweiz m. fl. länder äfven Österrike slatit sig till det af kongressen i Paris antagna system samt att den provisoriska regeringen i Spanien dekreterat guld som standard. Såväl i England som i Förenta Staterna agiterades mycket för en anslutning til den parisiska kongressen, och hvarken England eller Finland voro obenägna derför. Vid tidpunkten för h. exe. afresa från Kjöbenhavn egde man den förhoppning, att Danmark skulle antaga det franska myntsystemet, hvilket, efter hvad h. exc. jemväl haft tillfälle att öfvertyga sig om, också hade många och varma vänner i vårt brödrarike Norge. Det nu af båda Kamrarne sammanstämmande fattade beslutet innefattar en anhållan hos K. M:t, att, enär en förändring i landets nuvarande myntsystem ifrån silfver till guld syntes vara önskvärd, K. M:t måtte taga denna fråga i öfvervägande, och, i fall en sådan förändring af K. M:t pröfvades ändamålsenlig, då till Riksdagen afgifva nåd. förslag till såväl ny myntordning, som öfriga af K. M:ts och Riksdagens gemensamma beslut beroende stadganden, hvilka kunde finnas behöfliga. Första kammaren förekommo i går afton till afgörande några 3 bane bragta förslag om ändringar i gällande lagstiftning för Riksbanken och för de enskilda bankerna. Dessa ärenden hafva i dag på förmiddagen för kommit i Andra kammaren och vi äro såiedes nu i tillfälle meddela de resultat, till hvilka båda Kamrarne kommit. Inom båda, Kamrarne ha motioner blifvit väckta om en anhållan hos K. M:t, att enskilda banker, med rätt att utgifva egna banksedlar, icke vidare måtte oktrojeras, samt att, när oktrojerna för nuvarande enskilda banker löpa till ända, sedelutgifn äfven för dem måtte upphöra. Dessa förag äro af sammansatta, bankooch lagutottet afstyrkta och de afslogos också af Första kammaren med 47 röster mot 14. De 14 rösterna afgåfvos för frih. A. OC. Raabs förslag, att sedelutgifvande banker tillsvidare icke måtte oktrojeras. Ett dylikt förslag, framställdt i Andra kammaren at den ene motionären i ämvet, hr Johan Olsson, bler der antaget med 82 röster mot 65. Sedan fråvan genom utgången i Första kammaren redana hade förfallit, leder Andra kammarens beslut naturligtvis icke till någon åtgärd, utan nnefattar blott en opinionsyttring af kammaens majoritet, som dermed ånyo lagt i dasen sin ofta framträdande obenägenhet mot le enskilda sedelutgifvande Vankerna. Nu gällande Myntbestämningslag den 1 Mars 1830 stadgar i sin 4: Alla liqvider och betalningar kunna hädanefter, såsom hittills, i bankosedlar fullgöras, der ej anat förbehåll gjordt är. Hr Wallenberg har föreslagit att denna skulle ändras till följande lydelse: Alla liqvider och betalningar till Sverges Riksvank och des3 lånekontor kunna hädanefter som ittills i Riksbankens sedlar fullgöras. Utskottet har afstyrkt denna motion och något annat resultat har egentligen icke i vågondera kammaren blifvit ifrågasatt. Den liskussion, som uppstått har egentligen rört le af utskottet uppställda motiver, 1 hvilka itskottet uttalat den åsigt, att den nu gälande bestämmelsen icke vore tillämplig på le efter realisationens verkställighet uppcomna förbindelser. Det ifrågasattes i båda amrarne, att uttryckligen ogilla denna moivering, på samma gång som man godkände let slut, hvartill utskottet kommit. Betänandet blef dock bifallet utan något sådant ärskildt ogillande af motiverna. I Andra ammaren kom det dock till votering i ämet, dervid 69 röster afgåfvos för ogillandet, not 72, som helt enkelt biföllo betänkandet. !; I sammanhang med förslaget om antagande f guld såsom grund för landets mmyntsystem amt under förutsättning att riksbanken frameles komme att utgifva banksedlar, lydande . guldmynt, har br Wallenberg föreslagit en ndring i 1:sta och 2:dra af lagen för ikets ständers bank af, den 1 Mars 1830, syftande att undanrödja det hinder, som enna lag, enligt dess nuvarande lydelse, unde anses uppställa mot utgifvandet af ylika sedlar. Uti utlåtande n:r 4 har samansatta bankooch lagutskottet ock framgt förslag till ändring af berörda paragraer i den riktning motionären föreslagit. I fvaktan på det förslag, som kan vara att vänta från K. M:t med anledning af:den egärda utredningen af frågan om antagande f nytt myntsystem, hafva båda Kamrarne So fslagit detta utskottets förslag. I sitt utlåtande n:r 5 har nyssnämnda utkott afgifvit utlåtande öfver åtskilliga förag till ändringar i lagstittningen för enGilda banker, bland annat gående ut på in