Aftonbladet – 23 april 1869, sida 3

Museibyggnaden. Till Redaktionen af Aftonbladet. Sedan Museibyggnaden för våra konstskatter ko stat 1, million — eller något deröfver, synes det vara skäl att göra något för dess eget konserve rande, om man icke, inom tjugufem år skall nöd gas derå göra en stor reparation. Hela utsidan är netmligen beklädd med huggen kalksten af de po rösa Ombergs och Ölandsstenarterna, som insuga fuktighet och, såsom väl bekant är, förvittra fe nom frostens inverkan. Man har börjat be. kläda fönsterfodren nedtill med kopparbleck (med en icke obetydlig kostnad) men hela utväggarne, som ännu se prydliga ut, chambrauler m. m. äro, och förblifva lika utsatta för en icke aflägsen förgtörelse. Denna kan likväl förekommas och med ganska lindrig kostnad. Redan oljefernissa är dyr, och icke varaktig, aldraminst för århundraden såsom man bör hoppas här kunna komma i fråga. En annan fernissa, som i utlandet länge fått substituera alla andra bestrykningar, är vattenglas. Man har två sorter vattenglas, kalioch natronvattenglas. Det senare kostar minst. Bestrykning med vattenglas på murbruk och sten förenar alla egenskaper af varaktighet, skönhet, lindrigt pris, och att kunna tvättas sedan det en gång torkat, då det är oföränderligt mot luft, fuktighet, frost och syror. För att med full fördel bestryka sten dermed är det nyttigt att förut gifva stenen en impregnering af kisel (som finnes i vattenglaset). Man börjar då bestrykningen med utspädd lösning. så att man till tre delar koncentreradt vattenglas tillsätter fem delar regnvatten. Man kan, för att bespara arbete använda en spruta med huf, sådan som orangeurer begagna, och såmedelst låta lösningen i form af ett fint regn öfverfara väggen. Eljest sker bestrykgingen med borste eller pensel, hvilken senare alltid genast bör rengöras i vatten emedan den eljest gnart hårdnar till sten. Grundämnet i kalkstenen sönacrdelar vattenglaset som består af kiselsyradt alkali; dervid uppkommer i stället kiselsyrad kalk, som snart bn: Så hård som flinta, och sedermera motstår all atmosicrisk inflytelse. (Om man vill öfvertyga sig härom pesötver man allenast lägga en bit krita i vattenglas, ov: låta den qvarligga ett par eller högst tre dagar, efver hvilkas förlopp kritan förlorat sin skörhet,lemnar intet streck efter sig och är, långt in i stycket, förvandlad till sten. Om stycket var tunnt, d. v. 8. tre å fyra linier tjockt, blir det helt och hållet förbytt till en sten, så hård att den eldar emot stål. Man kan deraf inse hvilken varaktighet en kalkstensmur skall erhålla genom behandling med här ifrågavarande ämne.) Äfven på rappade murar kan denna bestrykning med full framgång användas, äfven om man vill tillsätta en färgnyans, som då bör göras med mineralfärger, Blanc fix till renaste hvitt, blyoxider till gult, rödt m. m. På kalkstensmurar uppkommer en glatthet i ytan, en förtätning af stenens massa, och stenen kan till och med, om man så vill, antaga slipning och polering. En större sten, berörd på alla sidor, d. v. sg. indränkt i vattenglaset, såsom i det nämnda exemplet med kritan, fyller sig, icke allenast till ytan, utan också inisin hela massa, äfven om ban har en tjocklek af en fot eller mera. Bestrykning på kalkstensmur får icke göras på en gång med en stark solution; den förut här nämnda utspädningen får först intorka något, och sedan förnyar man bestrykningen tilldess man finner att muren icke mera emottager något. Alltid lemnar man, mellan hvarje gång, luften tillfälle att verka innan ny bestrykning göres. När stenen är mättad, aftvättar man med rent vatten det alkaliska som stannat qvar utpå stenarne. Derigenom hindrar man muren från att bli glänsande och liksom glaserad, hvilket man icke för t. ex. yttre husväggar åsyftar. I tre bestrykningar efter hvarandra, åtgå 2,:dels skålpund starkaste vattenglas, (utspädt hvardera de första gångerna med två eller tre delar vatten, sista gången med en tredjedel mindre, och detta qvantum mättar då 100 qvadrotfot mur. Det torra vattenglassaltet är värdt ungefär 85 öre för skålpundet, men i första lösningen då det håller en del salt och två delar vatten ungefär 28 öre skålpundet, samt vid utspädning med fem delar vatten ungefär 15 öre. Man finner att kostnaden således blir vida mindre än oljestrykning, hvarjemte den större vinsten består i att stenen får bibehålla sin färg och får ett mycket klarare och vackrare utseende, och den största vinsten blir varaktigheten. Vi återkomma till anmärkningen att vårt riksmuseum bör, ju förr dess hellre, få sin ytbeklädnad befästad emot väderleksinflytelserna, hvilka eljest inom ganska få år skulle komma att förstöra byggnadens yttre skönhet, hvilken förstörelse redan visat sig börjad. G. 8.