Aftonbladet – 21 april 1869, sida 2

— Kong. operan har i Den förtrollade katten af Hedberg och Hallström utan tvifvel gjort en särdeles god acqvisition. TLibretton, som är grundad på den franska sagan om Mästerkatten, har af hr Hedberg skickligt bearbetats så att den fått bibehålla till största delen sitt anslående naiva skaplynne samt erbjudit en mängd momenter förträffligt lämpade för tonskaldens värf. Af dessa, synnerligen de erotiskt lyriska samt de komiska, har hr Hallström förstått begagna sig så som man af hans ingilvelse, omsorg och urskilning haft rätt att vänta, och vissa nummer äro att räkna bland det skönaste, som någonsin skänkts af hans rika sångmö. Arbetets omfattning och längd tyckes oss emellertid tarfva en och annan uteslutning, särskildt hvad beträffar den musikaliska dialogen, med buru stor finess denna än må erkännas i allmänhet behandlad. Den summa, som i alla händelser återstår oafkortad, blifver alltid i och för sig ett värderikt tillskott i den inhemska musiklitteraturens skattkammare. I operans utförande utmärkte sig samtliga de artister, åt hvilkas förmåga det anförtrotts. Fru Jacobsson uppenbarade såsom Katharina en ny sida af sitt konstnärsskap och framstod nu i den glada genren fullt lika fördelaktigt som hon hittills gjort det i den allvarliga; och i framställnivgen af Alison återfann man hos fru Strandberg den erkända mästarinnan, likasom man ej nog kunde hylla hr Arlbergs ypperliga komik i Babolins parti. Hr Arnoldson framhöll med mycken förtjenst de mera känslofulla momenterna af Tristans roll och kejsaren (hr Uddman) likasom skogskonungen (hr Willnan) voro hvar i sin genre väl representerade. Med afseende på sceneri och uppsättning innehöll särdeles andia akten verkliga praktstycken, bland hvilka den vandrande skosen i första rummet kräfver vår hyllning. Åfven i sista akten förekomma arrangemanger vittnande om lika mycken smak som omtanka och frikostighet, och det hela företedde den säkerhet och ackuratess, som betrygga illusionen,