Aftonbladet – 21 april 1869, sida 2

Bränvinsförsäljniogslagen har uteslutande sselsatt båda Kamrarne under förmidgens plena i dag. De båda vigtiga fråna om minimibeloppen för partihandel h minuthandel ha 1 Första kammaren tt en utgång alldeles motsatt den de höllo i Andra kammaren. Med 44 röster ot 33 beslöt nemligen Första kammaren, i lighet med grefve Hugo Hamiltons förslag, it höja minimum för partihandel från 15 till ) kannor, och med 53 röster mot 25 afslogs r Grafströms af utskottet tillstyrkta förslag m nedsättning af minimum vid minuthandel ån !e till 1s:dels kanna. Dessutom bifölls ed 53 röster mot 25 det af bevillningstskottet föreslagna, men af Andra kammaen afslagna stadgandet, att den som inköpt ränvin för flere personers räkning och förelar det i mindre belopp än som å försö ingsstället fått föryttras, bör sjelf såsom fi iljare anses och ådan straffas för såsom så loflig bränvinshandel eller minutering. Då Andra kammaren, enligt hvad vi ofan omförmält,i förenämnda punkter stannat olika beslut, kommer följaktligen icke nåon framställning från Riksdagen att i dessa mnen göras till regeringen. De i hvardera ammaren fattade besluten ha således beydelse endast såsom opinionsyttringar, för en händelse regeringen, som ensam har afvn m så k di h anar mor mA öranderätten i dessa till den ekonomiska agstiftningen hörande frågor, skulle finna sig öra på egen hand vidtaga några förändrinar i de nu med afseende å dem gällande betämmelserna. Vi förmoda dock, att i hvad som rörer de åda till förekommande af den s. k. salninen syftande åtgärderna, nemligen höjandet f partihandelsminimum och bestraffandet af ördelaren af för gemensam räkning inköpt wränvin, såsom säljare af detsamma, regerinsen skall väl betänka sig innan hon till lag ipphöjer Första kammarens beslut. Åtmintone måste hon då samtidigt vara betänkt vå att afgifva proposition om betydligt ökade inslag till fångvården, emedan så beskaffade yestämmelser som dessa, säkerligen skulle hög grad befordra lagöfverträdelsernas an. Ty man skall helt visst göra sig både nd och döf för de bland folket råjande reställningar och tänkesätt, om man skall kunna tro, att i allmänna folkmedvetandet försöken att öfverträda dylika bestämmelser som dessa skola någonsin komma att be-l traktas såsom något orätt, såsom några verkiga brott. Då en medlem af högsta domstolen och f. d. medlem af Konungens råd, hr Lagerstråle, säger rent ut, att han icke kan betrakta inköpet af ett parti bränvin och dess fördelning bland vänner och bekanta, för hvilkas gemensamma räkning inköpet skett, såsom något brott, må man icke föreställa sig att gemene man skall göra det. Man skulle derföre icke rygga tillbaka för att försöka öfverträda eller kringgå dem, då lagstiftaren rent af tvingar dertill. Men det är icke blott faran af fängelsernas öfverfyllande till, följd af sådana försök, som är att beakta. Annu vådligare är den demoralisation, som skall blitva en följd af törsöken att unda :dräga sig de straff, som den oförnuftiga lagen stadgade, och af den vana att missakta lagen, som på sådant sätt skulle utbred: Det är verkligen högst anmärkningsvärdt, att så snart det gäller de mindre bemedlade klassernas rätt och fördelar, gå glömmer Första kammaren sin konservativa uppgift, hvilken Kammaren måtte anse innefatta blott ett åliggande att omhulda och bevara caförmögenhetens prerogativer. Denna kammare, eljest så skygg för hvarje förändring i gällande lagar, voterar utan tvekan förändringar, då de, såsom de här ifrågavarande, endast beröra de mindre bemedlade och fattiga klasserna, och det ligger en iskall likgiltighet i hela det sätt hvarpå man då tillvägagår. Sakrika upplysningar och goda skäl saknades likväl icke under förhandlingarne i ämnet idag. Vi nämnde här ofvan hr Lagersträales kraftiga motstånd mot det mot bränvinsinköpen för gemensam räkning riktade stadgandet, och frih. Bildt talade lifligt och öfvertygande för antagandet af nedsättuingen i minimum för minuthandel, såsom ett verksamt medel att förebygga det förderfliga kroglifvets öfverhandfagande. Orr Lagerstråle och Bildt sökte vinna Kammarens bifall åtminstone till det medgifvande att konungens befallningshatvande skulle, hvad städerna vidkomme, kunna, på framställning af kommunalstyrelsen, medgifva nedsättning af minuthandelsminimum, men detta förslag vann endast en minoritet af 35 röster. Då emellertid bevillningsutskottet Riksdag efter Riksdag tillstyrkt och Andra kammaren bifallit denna nedsättning, borde man kunna hoppas att den at regeringen medgåfves, åtminstone i den utsträckning, som Första kammarens minoritet önskade. I Andra kammaren debatterades vidiyftigt flera punkter i utlåtandet, men något allmännare intresse hade likväl endast öfverläggningen om den punkt, som rör de af utskottet afstyrkta förslagen att beröfva stöderna äfven den återstående delen af bränvinsförsäljningsmedlen. De bemödanden att bringa städer och landsbygd i harnesk mot hvarandra, som dylika förslag innefatta, tillrättavisades temligen skarpt af flere talare. Då förslagen nu förkastades med den starka majoriteten af 129 röster mot 32, bör man också kunna hoppas, att detta tvistefrö icke skall så snart ånyo framkastas. I Första kammaren funno motionärerna intet motstånd. ——— — Lagutskottet har uti utlåtanden nr 29—31 afstyrkt följande motioner: af grelve E. Sparre om antagande af ett utaf särskilda tamitorade ntarhetadt förslag till lags om in