Aftonbladet – 19 april 1869, sida 2

— Ett emigrantfartyg. I Helsingborg Tidniog läses: Den 15 April var en dag som icke på länge skall försvinna ur vå hågkomst. Det var då den länge bebådade Lindberghska expeditionen skulle afgå til Amerika. Vi hafva vid åtskilliga tillfällen egnat detta företag en större uppmärksam: het, emedan vi redan från början haft någor anledning att misstänka rätta halten uta denna med stora ord utpuffade kolonisationsplan. Utgången har visat, att vi sett på gorlunda rätt; ty ett plumpare försök ati på bedrägligt sätt åtkomma sin nästas pen: ningar kan man, knappast tänka sig. Antalet offer har lyckligtvis icke kunnat uppdrifvas till högre än omkring 250 personer emedan en stor mängd på andra vägar sökt sig till Amerika, sedan de börjat befara, ati lir Lindberghs afsigter icke voro de bästa Både, i tisdags, onsdags och torsdags hitströmmade folk från alla håll — utvandrare, deras slägtingar och bekanta. Hen Lisdberghoch öfverste Mattsson — vi känna icke så nöga hvilken del denne senare har uti företaget, men ointresserad är han icke — hitkommo i början af veckan och hr Lindbergh uppslog sitt högqvarter uti hr P. Olssons spanmålsmagasin; hyari en stör del långväga emigranter äfvepledes: inlogerades. Då hr L. icke med sitt sällskap vågade komma till Kjöbenhavn och i sista stunden erhöll underrättelse, att ett gammalt ångfartyg, som var afsedt för transporten till Hull, blifvit Kasseradt, så blef det angeläget att skaffa ett nytt, och erhölls då i torsdags eftermiddag från Kjöbenhavn ett med hvete i det närmaste fullastadt fartyg, uti hvilket 250 6 300 emigranter instufvades uti ett öfver lasten inredt rum af ungefär 20 alnar i qvadrat, hvari icke fanns en enda sängplats, utan der män, qvinnor och barn sjelfve tillredde med egna sängkläder sina bäddar invid hvarandra så godt de förmådde och så långt utrymmet medgaf. Ehuru storluckan var öppen, var värmen under däck likväl så stark, sedan de olycklige uppehållit sig der blott ett par timmar, att det var med knapp nöd man kunde andas. Man kan föreställa sig, men knappast uttala huru tillståndet blir om en storm uppstår. och luckorna måste stänpas under loppet af ett dygn. Det är förfärligt. Dessutom lär, såsom det allmänt troddes, fartyget långt ifrån varit provianteradt för en 4 å 5 dagars resa till Hull, så att stor fara är, att de olycklige svälta hjäl, om de undgå att qväfvas. Två qvinnor, af hvilka den ena medförde fyra och len andra sex små barn, sägos badande i årar och djupt förtviflade öfver sin beläsenhet. Sådant var verkliga tillståndet ombord på fartyget, hvilket man började ana edan förut, hvarföre en del emigranter knoade och icke ville följa med. Men de hade oetalt sina biljetter och hr Lindbergh förlyttade sig i hast från land ut på fartyget du farhåga, att oviljan skulle bryta lös och ran möjligen kunde bli tvingad att återbära ina syndapenningar. Men vid: sidan af hr Lindbergh och konorter uppträdde en annan man, hvilken gentligen förtjenar på affären — hr Horiemann från Kjöbenhavn. Denne, omgifven f en liten nätt stab med bulldoggsfysiononier, anlände i onsdags hit och började strax in. rörelse, .. Då emigranterna icke. varit i illfälle att förvandla sina svenska penningar dollars, erbjöd han sig välvilligt att bistå em dermed, och dels sålde han pappersdolws till parikurs, och dels utbytte han svenskt rynt mot anvisningar på bavkirer i Nework, hvilka det är tvifvelaktigt om de exitera. Vi befara, utaf allt hvad vi känna m denne person, att den sista villan blir ärre än den första, ifall de olycklige emi-: ranterna komma med lifvet till Amerika. -—-q Vi äro skyldiga erkänna, att myndighe-t rea på flatson gjort allt hvad de kun denne sk. Så snart torgmästaren er d f J