Aftonbladet – 19 april 1869, sida 2

skilda i lördags afton afgjorda punkterna aft försvarsutskottets betänkande redegöra vi här i korthet. I afscende å regeringens förslag om uppsättande af 525 rotar ar den nya ordinarie roteringen, hvilka hittills erlagt vakansafgift, och om, utgörande af effektiv rotering för de förut till tjenstbarheter vid Dylta svafvelbruk förpligtade hemmanen, förklarade sig Första kammaren för närvarande icke kunvafbifalla, detsamma hvaremot Andra kammaren afslog förslaget på den af reservanterna anförda grund, att man icke vill någon tillökning i den stående armens styrka. Förslaget om sättet och vilkoren för trosshästars anskaffning bifölls at Första kammaren, men afslogs af den Andra på de af reservanterna, mot förslaget anförda skäl. Utskottets framställning om en anhållan hos K. M:t, att rusthållarne vid de afsutna rusthållsregementena och kårerna må erbjudas förlängning af nu gällande vakanskontrakter till 1873 års slut, samt att, för den händelse Tusthållarne skulle vägra att på sådant erbjudande ingå, K. M:t täcktes låta rotera dem till infanteri: och till statsverket indraga de till rustningens upprätthållande anslagna rustningsoch augmentsräntor, bifölls af båda Kamrarne. I Andra kammaren föregicks beslutet af en ganska liflig debatt, under hvilken flere östgöta-representanter, och bland dem förnämligast hr OC. A. Larsson,bestredö statsmakternas rätt att indraga räntorna, medan denna rätt å andra sidan förfäktades af flere talare, och förvämligast af statsrådet Berg, som visade, att räntorna blifvit rusthållen tillerkända mot skyldigheten att rusta, och att, det vore orimligt att påstå att när staten under förändrade förhållanden icke vidare behöfde det kavalleri, som med dem skulle åstadkommas, det skulle bero ,på rusthållarnes godtycke huru mycket de ville betala för befrielsen att rosta. Frib, Gripenstedt delade dessa åsigter i rättsfrågan, men ansåg icke behöfligt att uppställa något alternativ förr än det visat sig om rusthållarne vägra att förnya vakanskontrakten. Skulle det inträffa, hade man ett ganska kraftigt tvångsmedel nära till hands uti beslutet att låta de afsutna regementena sitta upp och i stället låta andra sitta af, hvilka troligen med tacksamhet skulle gå in på vakansafgiftens erläggande. Kammaren biföll emellertid, såsom vi nämnt, det af utskottet föreslagna alternativet om rusthållens roterande till infanteri. Beslutet härom, som fattades med 80 röster mot 70, kommer utan tvifvel ej att medföra någon påföljd, då man med temmelig säkerhet kan antaga, att rusthållarne gå in på kontrakternas förnyelse, men det är af vigt lerför, att Riksdagen nu uttryckligen: vinlicerats statens rätt att indraga rustningsoch augmentsräntörna och låta rotera rustvålien till infanteri. Såsom vi redan här ofvan omförmält, ia. båda Kamrarne afslagit utskottets remställan, att Riksdagen skulle hos regeingen begära förslag om indelbingsverkets lösning och om en organisation at Jandtörsvaret, bygd på grundsatserna af allmän nepligt. Mot förslaget invändes hufvudakligen, att. framställningen stodeistrid mot len 1 1867 års skrifvelse ot.ryckta asigt, att rmen skulle bestå af stam och; beväring, tt, om man utginge från antagandet, att tam skulle finnas, indelningsverket vore det impligaste sättet för .åstadkommande af en idan; att ett försvar bygdt uteslutande på ilmän värnepligt, skulle erfordra vida större ppoffringar än stamsystemet, och slutligen, att et vore föga grannlagaattinkomma till regerinen meden ny begäran om ett förslags framlägantlb; iman ännu det af 186 Na RT 1 ä