Aftonbladet – 17 april 1869, sida 3

SE SRBRATESSERERAESET EA 3 RAR FARS BORREnee UTRIKES FRANKRIKE. Le Public förmäler, att regeringen och kamrarne äro öfverens om att afsiuta sessionen den 24 dennes. Lagstiftande kåren skulle således endast . undangöra budgetdebatten, hvaremot lagförslagen om åtskilliga jerr banor och om arbetareböckerna skulle uppskjutas till nästa session. , Från Paris berättas till Indöp. belge, att nationalgardet i BSaint-Lo (departementet Vanche) har blifvit upplöst, Vi veta icke, säger tidningen, hvilken allvarsam händelse har kunnat töranleda denna åtgärd, hvarpå man på många ar icke halt något exempel. ENGLAND. För någon tid sedan föreföll i underhuset en diskussion om de skotska och irländska lordernas representation i öfverhuset, hvarvid regeringen föreslog. att låta öfverhuset sjelf taga initiativet till en önskvärd reform. Detta har nu skett, och samtidigt ha till och med två förslag till förändringar i öfverhusets sammansättning blifvit framställda. Lord Grey inlemnade, den 9; dennes enbill, som går ut på, att de 16 skotska peers, som. nu väljas för hvarje. parlamentssession, hädanefter skola väljas på lifstid; samtidigt skulle antalet ökas något, nemligen från 16 till 18 för skottarne samt från 28 till30 för irländarne; meningen är nemligen att endast företaga val, då tre platser äro lediga, samt att dervid införa minoritetsval, så att en minoritet af en tredjedel af. valmännen kan genomdrifva ett val bland tre. På detta sätt skalle man bryta det partityranni, som hittills har gjort sig gällande och hvarigenom t. ex. det liberala, nästan radikala Skotland har idel torypeers i öfverhuset, Af ännu större betydelse är den andra bebådade reformen. Den går ut på att utnämna ett visst antal peers på hfstid, och det är lord Russell, som inlemnat förslaget härom. Det är en svårighet, som icke sällan förekommer; både när öfverhuset behöfver en viss art af kunskaper (t. ex. juridiska, då öfverhuset är högsta domstol), och när man vill visa en förtjent man det högsta erkännande, att den ifrågavarande personen måste undanbedjå sig den honom tillämnade peersvärdigheten, emedan -han icke eger tillräcklig förmögenhet att kunna tillförsäkra sina barn och senare afkomlingar den yttre ställning, som titeln kräfver. Det händer väl icke så sällan, att staten beledsagar peersrangen, då den gifves åt förtjente krigare, med pensioner på 2000 och mer för tre generationer, men dels är detta ett något dyrt sätt, dels förslår det icke alltid. Då nu öfverhuset redan förut i de engelska biskoparne och de valde irländska lorderna har medlemman, som ha säte på lifstid, har man redan för lång tid tillbaka tänkt på att införa utnämningar till baron på lifstid, således en titel och värdighet, som skulle medföra alla en peers rättigheter tillika med säte och stämma i öfverhuset, men dock icke vore ärftlig: År 1856 gjorde den dåvarande liberala ministeren ett försök i denna riktning genom att utnämna dev lärde juristen lord Wensleydale till lifstidspeer; han var barnlös, så att det i sjelfva verket kom på ett ut, om hans titel: vore ärftlig eller ej, men principen stod på spel, och under ledning af den gamle lord Lyndhurst vägrade öfverhuset att gå in på, att.en på lifstid utnämnd per derigenom finge säte och stämma i öfverhuset; då det just var detta, som frågan gällde, emedan -det var ett stort behof af en jurist af första rangen, nödgades regeringen gifva lord Wensleydale en ny utnämning såsom ärftlig peer. Nu har, såsom ofvan nämndes, lord Russel återupptagit sa-. ken, men han går till väga med karakteristisk engelsk försigtighet, nöjd med ett litet framsteg och rädd för allt, som radikalt kunde förändra nuvarande förhållanden. Han föreslår, att 28 peerer för lifstid skola kunna utnämnas; det är samma antal som de irländske valde lorderna och ungefär som de engelska biskoparne, så att det inalles skulle bli omkring 90 lifstidsmedlemmar i en församling af ungefär 470. Valet skulle dock ingalunda vara fritt. För det första skulle endast högst fyra få utnämnas om året, så att sju år skulle förflyta, innan alla platser vore -besatta, och på detta sätt bletve det efter all sannolikhet icke något särskildt. politiskt parti, som komme att fylla dem. Vidare är valet inskränkt till följande kategorier: skotske och irländske peers, medlemmar af underhuset med minst 10 års anciennitet, officerare vid armen och flottan med. särskilda förtjenster samt slutligen öfverdomare , och utmärkte jurister af en viss rang. SPANIEN. Konung Ferdinand af Portugal — som nu af de spanska bladen kallas )Dom Fernando den omöjlige — tyckes ha på ett något stötande sätt tillkännagifvit för. provisoriska regeringens, medlemmar sitt fasta beslut -att icke mottaga något val till spanska tronen. Han hade genom portugisiska sändebudet i Madrid, grefve Alte, blifvit underrättad om att det progressistiska och unionistiska partiet ville förena sig och rösta på honom och sända en deputation till Lissabon för att tillförsäkra sig hans samtycke. För att förekomma ett sådant steg sände regeringen i