Hr Thiers har för icke länge sedan talat or ministeransvarigheten. Jag vet icke, unde hvilka förutsättningar den någonsin kan in föras, men det fins en ansvarighet, som in gen kan undandraga sig, och det är det an svar, som inför menniskor, Gud och histo rien skulle drabba den, som af retlig sjelf känsla eller af äregirighet läte förmå sig at sätta. freden på spel och utan absolut nöd. vändighet, utan att äran eller rättmätiga in I tressen kräfde det, skulle låta två betydand Inationer sammandrabba; den, som beteddi Isig så, skulle komma att aflägga en sträng räkenskap inför sina samtida och inför hi storien (starkt bifall). Vi skola således bibehålla freden med alla rättmätiga medel I Man har beskyllt regeringen att icke ha nå. gon politik. Hon har en politik, och det än fredens (bifall). Hon skall försvara freden hon skall påtvinga den, om hon är i stånd dertill. Fred är det mål, hvarpå alla ansträngningar koncentrera sig. Vi skola upprätthålla den med landets hjelp, med bistånd ai de stora statsmyndigheterna och framför allt med bistånd af Gud, som icke skall svika oss under en sådan uppgift (stark rörelse j och Jängvarigt bifall). . . Sedan Jules Favre gjort några anmärkningar. (trade Morin: Mina herrar! Jag vill icke läla nåvot, tal, tiden att hålla tal är Se bh! Åh! skratt); men jag ber förbi för oss (AN : Po4nlan att a ögonblick och utan om er tillåtelse att näg.. sökning af saatt inlåta mig i någon unde. T ken leda er och regeringens uppmära. Ps ett allvarligt faktum i den utrikes ponu. hvilken hr Jules Favre bragte på tal i går; det är kanske sista gången jag har den äran att tala till er härom. Jag syftar på, att den femte artikeln i Pragfördraget icke blifvit satt i verket. Frankrike var icke kontraherande part i Pragfreden, men det deltog moraliskt deri genom sin bemedling; dess inblandning visade sig isynnerhet derigenom, att i fördraget infördes nämnda artikel, hvilken är att tillskrifva kejsarens initiativ. Denna artikel hade, såsom bekant är, till ändamål att gifva en nation, med hvilken vi äro förbundne genom minnena från en hundraårig allians, en ringa ersättning för oförtjenta olyckor (bifall). Jag skall icke inlåta mig närmare på de faktiska förhållandena, hvilka äro tillräckligt kända; jag vill icke uppehålla mig vid de uppskof, som man systematiskt har användt, när det var fråga om traktatens utförande. Jag villicke heller tala om underhandlingarne, som afbrötos, derför att man ville påtvinga Danmark oantagliga vilkor. Jag vill blott säga ett ord, och det är, att frågan, oaktadt underhandlingarne blifvit afbrutna, fortfar att existera i hela sitt omfång, att den för alla står såsom en mörk punkt vid horisonten, samt att det är af vigt att så snart som möjligt få den afgjord på ett förnuftigt och rättvist sätt. Den vigtiga baltiska frågan är icke blott och bart en dansk fråga, utan den rör den europeiska jemvigten; det är en fråga, som i lika hög grad har anspråk på vår allvarliga uppmärksamhet som den belgiska tvisten, de tyska angelägenheterna och den eviga orientaliska frågan, hvilken likasom fabelns Fenix tyckes bestämd att städse uppstå på nytt ur sin egen aska. Jag vill icke utförligt inlåta mig i frågan, jag vill blott upplifva minnet af henne, jag vill blott afbryta glömskans preskription för densamma (Belmontet gifver sitt bifall tillkänna). , När man såsom vi — min hedervärde kollega, hr Piccioni, skall icke motsäga mig — ha varit vittnen till de danske slesvigarnes sorg, när man har sett dessa modige män, som äro nödsakade att underkasta sig det tyngsta offer, förlusten af sin nationalitet, en uppoffring, som är ännu grymmare för ett land än förlusten af friheten, så kan man icke afhålla sig från att vädja till det enda stöd, som återstår dem, till den allmänna meningen i Frankrike och Europa (bifall). Jag skulle gerna härtill lägga äfven preussiska regeringens billighetskänsla. Hvad som har tilldragit sig, gifver mig säkerligen ingen rätt att hoppas något i detta afseende, men ändock vill jag icke helt och hållet öfvergifva hoppet. Jag skall icke öfvergifva hoppet, att en dag skall komma, då den suverän, som har haft den lyckan och äran att på några veckor fullända det verk, hvaråt den store Fredrik hade helgat hela sitt lif, skall sätta kronan på all denna berömmelse genom en högsinnad och rättvis upprättelse. (Bifall från flera bänkar). BELGIEN. Arbetareoroligheterna i Seraing ha antavit större omfång, än man i början väntade. Den 10 dennes på aftonen uppstod handgenäng, hvari åtskillige arbetare och genslarmer sårades. De sistnämnde voro för svage och blefvo tillika med myndigheterna på sätt och vis belägrade på gården till ett stenkolsverk, till dess kl. 10 på aftonen 3 ataljoner infanteri ankommo från Lättich, hvarpå orostiftarne skingrade sig. Enligt telegrafunderrättelser från Lättich var för strigt upproret ej slut härmed, utan antager alltmera hotande dimensioner. Arbetarne vid lera stenkolsgrufvor ha anslutit sig till etablissementet Cockerills arbetare, hvilka gjorde början, och man beräknar deras antal till 5000. Lättich-tidningarna anse oroligheerna vara förorsakade ef den internationella arbetareföreningens uppviglingar. ITALIEN. På den 50:de årsdagen af sin ordination ar påfven beviljat amnesti åt de för poliiska brott dömde. Det telegram, som inehåller denna underrättelse, upplyser icke, huruvida några inskränkningar 1 amnestien blifvit bestämda. NORD-AMERIKA. Förenta Staternas kongress har ajournerat sig ända till den 7 Dec., enligt hvad ett teegram från Newyork förmäler. De begge xamrarne höllo sitt sista möte den 10 dennes ych representanternas hus voterade, innan let åskildes, en resolution som bemyndigade presidenten att erkänna hvarje faktisk republikansk regering på Cuba. Men det var för sent att senaten kunde hinna votera samma resolution, ty mötet afslutades just samma dag, så att resolutionen nu qvarstår helt enkelt som ett desideratum. W— oo BR TO FP ET NE MATTAN ATDOSTI RESER