UTRIKES, FRANE RIKE. Markisen de Lavalettes yttrande om Frankrikes förhållande till Preussen i lagstiftande kårens plenum den 10 dennes lydde sålunda: Herr Jules Favre är orolig öfver, att våra diplomatiska handlingar äro stumma i afseende på Tysklands angelägenheter. Denna tystnad har icke sin orsak i en alltför ängslig försigtighet, utan kommer sig helt enkelt deraf, att vi icke ha fört någon speciel, underhandling med, de tyska staterna. Ar det denna tillbakadragenhet som herr Jules Favre törebrår oss, när han uttalar sin farhåga, att man icke har begagnat alla medel, som egnade sig att åstadkomma ett godt förhållande? Vårt uppförande vittnar just om, att det är vår uppriktiga önskan att upprätthålla den goda sämjan, i det vi undvika hvarje inblandning i de rent tyska angelägenheterna. Så betydliga politiska förändringar som de, hvilka för snart tre år sedan egde rum i Centraleuropa, utföras icke utan att efterlemna djupa spår och utan att man länge känner en återverkan häraf. Mellan det ögonblick, då sakernas gamla skick sammanstörtar, och det, då allt åter hvilar på en ny grundval, herrskar ett mellantillstånd af kortare eller längre varaktighet, förbundet med större eller mindre olägenheter; många stridiga sträfvanden göra sig gällande, man beklagar sig medvetet eller omedvetet öfver förändringarne, mer eller mindre berättigade anspråk framträda, och konflikter uppstå mellan intressena. Tyskland genomgår detta mellantillstånd. Det är ett skäl för oss att undvika hvarje inblandning i frågor, som icke direkt intressera oss. Endast berättigade motiver skulle kunna förmå oss att öfvergifva denna rent passiva hållning. Det fins dock ingenting, som kan låta oss vänta något dylikt. Det nordtyska förbundet håller på att fullborda sin omdaning, och de sydtyska staterna sluta sig till denna rörelse inom de gränser, som deras sjelfständighetskänsla föreskrifver dem. JJet är icke vår sak att inblanda 0ss i denna. rörelse, som vi icke ha skapat; vi skola icke göra det, Så framt man icke öfverskrider de gränser,