Aftonbladet – 16 april 1869, sida 2

kärrebygsa, som är ex lätt batladdningska non, afsedd för skjutning med grana och granatkartescher, kunde vid forcerad skjutning åstadkommas ända till 15 skott i mir nuteri, Med Jagt och beqvämt åtminstone 6 å 8 skott. Efter ömständliga jemförelser mellan antalet dödande bitar, som vid profskjutningar på olika afstånd åstadkoms mits med dö båda Här ifrågavarande vapnen och med olika Släg ar reffadt fältartilleri, öfvergick talaren till nagra betraktelser öfver den betydelse för kriget, som kundö till: läggas de nu omhandlade snavbskintande vapnen. Gatlingskanonen, som på de ar stånd, inom hvilka den vore verksam, hade en utomordentlig träffsäkerhet, då nemligen afståndet var bekant, medförde emellertid Her olägenhet, att den vore ytterst svår att på obekanta afstånd skjuta in, enär man ej kunde iakttaga, huru de små projektilerna träffade eller togo mark. Denna vigtiga omständighet, i förening med dess dyrhet, dess icke så ringa tyngd, dess ganska komplicerade mekanism, som fördrade närvaron af särdeles skickliga handtverkare för dess vårs dande m. fi. förhållanden, ledde föreläsaren till det antagande, att densamma för fälls kriget skulle befinnas icke vara ändamålsenlig och icke ha någon framtid. Deremot vore den likasom gjord för att bestycka grafvar i befästningar, och den kunde för dylika ändamål blifva af mycken fördel. Vid begagnande på fältet af kung Carls kärrebyssa, med afseende å hvilken han anmärkte, att den ännu blott: vore det första försöket att tillämpa en mängd alldeles nya ideer och följaktligen kunde väntas blifva imånga afseenden förbättrad, kunde man deremot, genom iakttagande af projektilernas explosion, lätteligen utröna afstånden, hvartill komme att densamma genom de framför eller uti de fiendtliga lederna exploderande granaterna utöfvade en vida större moralisk verkan än som åstadkommes med handgevärskulori Föreläsaren trodde derföre att detta vapen, efter hand förbättradt, torde blifva af icke ringa praktiskt värde. Han ansåg dock af flera skäl, som tycktes ganska beaktansvärda, icke lämpli att dylika vapen införlifvades med infanteribataljonerna, för att alltid och under alla omständigheter åtfölja dem, utan tycktes han anse dem böra blifva det lätta artilleri, som, ehuru sjelfständigt organiseradt, likväl skulle. erhålla till hufvudsaklig uppgift att operera i samband med infanteriet. Man skulle dermed också, i talarens tanka, vinna den fördelen att kunna öka antalet af de för striden på längre afstånd afsedda tyngre pjeserna. Kapten Engström, kärrebyssans kongstruktör, uppträdde derefter, dels för att närmare redogöra för anledningen till dess tillkomst och detaljerna af dess konstruktion, dels för att förklara och kommentera de uppgjorda jemförelsetabellerna öfver försökskjutningar m. m., innefattande dessa kommentarier på samma gång, såsom det. tycktes, genmälen å anmärkningar och inkast, som torde ha blifvit mot det nya vapnet gjorda. För dessa mångfaldiga sifferuppgitter och beräkningar kunna vi naturligtvis icke här redogöra. Vi böra slutligen nämna att kärrebyssan var försedd med en skyddsplåt af jern, tillräckligt stark att motstå handgevärskulor. Afven med denna plåt och ehuru den var försedd med tyngre hjul än Gatlings-kanonen, var den dock icke tyngre än denna. Försåges Gatlings-kanonen ned skyddsplåt, hvilzet väl blefve nödvändigt, om den, skulle användas på fältet, så ökades dess tyngd dergenom icke obetydligt. Kärrebyssan ansågs sunna åstadkommas för 1000 rdr. GatlingsKanonen kostade deremot 4200 rdr.