0 hr Björck, hvilken förklarade sig anse krig a I ministerns utredning af frågan om rustbållssky , ) digheten vara alltför vidlyftig, alldenstund de 3 I gällande knektekontrakterna ingåtts under den fö I I utsättning, att indelningsverket vore tillräcklig för försvaret, samt att dessa, mellan K. M:t oc :I kronan å ena sidan och landskapens menigheter . den. andra upprättade, kontrakter tillförsäkrad legarne af den berustade och roterade jorden b ) frielse från utskrifning. Kontrakten innehålla ick Jallenast att rustoch rotehållaren är derifrån bi friad utan äfven hans barn och tjenstfolk, hvilke Italaren ansåg så omfattande att det gällde hel orten och ville deraf draga den slutsats, att all Sverges innebyggare böra vara lika befriade oc lika skyldige att åtaga sig bördor för landets fö svar. Tal. sade sig så ha fattat saken, att då be väringen inrättades var densamma afseåd till för stärkning af armån, och sedan denna inrättnin var ordnad, ålåg ej vidare rustoch rotehållar att Hålla någon reserv. Tal. förmenade att för slaget hade helt andra anspråk än de hittills be kanta och trodde att frågan nu afsåg något hel annat än åren 1812 och 1858, hvilket senare år tillökning betraktades såsom en på förhand ord nad reserv, men ingalunda så som skulle bevärin gen utgöra en integrerande del af armen. Fråga afsåge nu i talarens tanke ett nytt system, hvil ket det ålåge representationen att taga i nogsam betraktande, ty förslaget innefattade ej nu en ut veckling af beväringen såsom reserv utan ger å beväringen en helt annan karakter. Ur grund lagsenlig synpunkt kunde talaren ej finna någo: ledning af 75 8 RB. F., utan trodde fastmer at densamma innebure en försäkran mot godtycklig het. Är förhållandet sådant, att ett nytt systen för hela försvarsverket afses, då blefve det och en nödvändighet att granska verkan af kontrak terna, hvilkas bestämmelser representationen e kunde förbigå. Med rättvisa och billighet bör denna fråga afgöras och efter taälarens mening vore rustoch rotehållare befriade från de bör dor, det föreliggande förslaget afser, och försla gets genomförande blefve en genomgripande för oa hela indelningsverket, och det slutliga målet blefve indelningsverkets aflösning, ty, enligt detta förslag, ansåg talaren indelningsverket ej kunna ega bestånd såsom försvar. Talaren ansåg det vara nödigt att frågan togs i betraktande från alla sidor och lifligt diskuterades, ty derigenom erhölle regeringen fullständig kännedom om representationens mening. Från början trodde tal. meningen hafva varit att den indelta soldaten skulle vara bonde, men nu är ban endast statpet a och det botade att snart blifva 30,000 lösdrifvare af den indelta armån, och på detta sätt går indelningsverket sin undergång till mötes, hvilket i tal. tanke förslaget äfven afsåg, då det dermed vore regeringens mening att skaffa något aunat i stället. Tal. yrkade att kammaren måtte förklara sig ej kunna pröfva förslaget på annat sätt än i sammanhang med förslaget om en blifvande omorganisation. Hr C. A. Larsson replikerade statsrådet Berg i afseende å dennes yttrande i förmiddagens sammanträde derom att det tillhörde köpare af egendom att göra sig noga underrättad om de onera, som betungade den jord man köpte. Tal.menade att säljaren i de flesta fall bär vore kronan, som tillät sig sådant som för en enskild person ej skulle vara tillåtet. Köparen belånar inteckningarne, efter att ba gjort sig noga reda för de onera, som betunga egendomen, och utsätter sig för att K. M:t, förklarar att kontraktet upphör och räntorna indragas till ståtsverket, till stor förlust för rusthållaren, hvars hemman derigenom undergår förändring till hela sin natur; Tal; yr-. kade att ett blifvande beslut ej måtte fattas utan efter rustoch rotehållarnes hörande. Statsrådet Abelin begärde derefter ordet och bemötte de anmärkningar, som under diskussionen gjorts mot förslaget i militäriskt, juridiskt och ekonomiskt afseende. Hr v. Troil trodde att förslaget sktlle vunnit på att förklaras hvilande till nästa Riksdag, under vilken tid man genom dess behandling i tidninsarne och broschyrer skulle kunnat: göra:sig mera örtrogen med detsamma än nu vore förhållandet. Pal. hade af diskussionen funnit att många bland le Kammarens ledamöter, som sjelfva vore rustch rötehålläre hade motsatt sig försläget, så ock notståndarne till indelningsverket, att en mängd nskilda intressen blifvit berörda, men ansåg det högsta. grad förvånansvärdt, att icke i ringaste nån gjorts rättvisa åt författarens trägna arbete ch osparda möda å detta förslag, hvilket, huru itgången än blefve, alltid vore värdigt att ligga ill grund för hvilket organisationsförslag som helst bra! bra!) Tal fästade uppmärksamheten derpå tt förslagets författare hemtat stöd iden skrifelse, som af 1867 års Riksdagstiskott afgifvits i mnet, samt att de flesta Piokster i nämnda skrifelse vunhit Andra kammarens bifall. Frågan huuvida rastoch rotebållare skulle blifva befriae eller ej från den ifrågasatta värnepligten hade ynts talaren sätta eld i sinnena, men talaren rodde, sig-af 73 R. F., jemförd med den 86:de, npa att rustoch rotehållare ej vore från värpeligten befriade. Riksdagen hade sjelf uti. skrifelsen till K. M:t begärt ett förslag till omorganition af landtförsvaret antingen med indelningserkets aflögning eller med dindring i -detsamma. rigsministern hade ej funnit ändamålsenligt att fösa indelningsverket och hade derutinnan stödt g på komitens utlåtande, och talaren ansåg för n del att komiten sanningsenligt och riktigt ut;dt denna fråga. Talaren visade derefter nogrannt och utförligt huru rusthållsskyldigheten i dre tider tillämpats och medgaf väl att denna lämpning syntes vara orättvis, men det var en rättvisa, nödvändig att tillgripa. Ända sedan. in elningsverkets inrättande hade värnepligt egt rum; aktadt de meromnämnda knektekontrakten. Taren ansåg-det vara hvarken rätt eller klokt af istoch rotehållarne att söka hålla på den rätt, mm de förmönade förefinnas genom konträkter, vore bördan för inycket betängande, så bör an vara öfvertygad att de på annat lämpligt sätt Ugodoses. Ej skulle rotebållarne-varabelåtna ed att slippa indelningsverket och i stället betala otsvarande Summor, menade talaren. Talaren anMt Köstnaden för den indelta armen till 3,250,000 Ir, men anmärkte att det största hinder skulle öta för indelningsverkets aflösning derigenom att na armån skulle förläggas i garnison kostnaden ulle uppgå till öfver 9 millioner rdr Slutligen märkte talaren, att han under diskussionen funt rusthållareintresset kraftigt understödt af nanalbeväpningens vänner, och främst bland dem som med stora omkostnader och det varmaste t i och för denna sak företagit resor till utlant. Talaren uttalade för denne sin varmaste ernsla, men kunde ej gilla att hän framställt -hweiz såsom en bild att i ifrågavarande afseende terfölja, emedan Schweiz i politiskt afseende var olika mot vårt land. Talaren skulle alltid beaga om ej fösterlandet egde en stam, omkring ilken vår hängifna beväring kunde sluta sig, och de sig vilja instämma i det slut hvartill utskott kommit, med tillägg af den utaf hr Bergström rmulerade motivering. Hrr Aug. Andersson h Medin förklarade sig instämma med reservanrna af Andra kammaren. (Forts.) PR Dagens sammanträden. Första kFammaran