som för statens räkning afsynat och godkändt dessa banor med dertill hörande materiel, gjort sig skyldiga till försummelser. Med anledning häraf torde måhända ej vara alldeles ur vägen upplysa: att rälerna till de skånska bibanorna blifvit utvalsade vid de mest ansedda engelska verkstäder, hufvudsakligen vid samma verk der statsbanorpa inköpt sina, samt afsynade af samma person som haft inspektion vid tillverkningen af statsjernvägarnes räler; att flertalet af Jokomotiven och alla passagerarevagnarne, samt en del godsvagnar, äfven anskaffats från samma verkstäder, hvarifrån svenska statsbanornas vagnar erhållits, och äro af samma beskaffenhet; att de öfriga godsvagnarne, hvilka, enligt författning, till konstruktionen m. m. skola vara lika statsbanornas, insändaren veterligt icke hafva annat fel än att vara cirka 13 billigare än de sistnämnda; att underhållet af lokomotiven pr tågmil under år 1867 enligt officiel rapport å Ystad-banan uppgått till 0,46 rdr, då reparationskostnaderna å lokomotiven pr taägnil å statens jernvägar, enligt trafikstyrelsens und. berättelse, uppgätt till 0,93 rdr samt underhållet å vagnarne vid förstnämnda oibanor till 0,06 rdr pr mil, då samma utvifter å stambanorna i medeltal uppgått till ),o7 rdr, hvaraf insändaren vill finna bevis vet materielen å denna bana ej är af den kommis-artade beskaffenhet som man allt rån banans byggande velat göra troligt. Ins., som halt tillfälle taga noga kännelom om sistnämnde bana, tror sig med visset kunna påstå att densamma kan täfla ned hvilken svensk jernväg som helst, hvilet äfven af statens ombud vitsordats, Hvad som äfven synes vederlägga de ängse åsigterna om de enskildta jernvägares pbristfälliga godtköps,-byggnadssätt och godtköps-matericl, är att man vid dessa Idrig hört talas om olyckshändelser genom rustna hjul eiler andra fel hos den rörliga naterielen. Underhållsarbeten förekomma aturligtvis vid dessa som vid alla andra ernvägar, men äro ej större än vid andra msorgsfallt anlagda banor. Att styrelserna för de enskilda jernvägarne, vilka i allmänhet till sin disposition haft tterst inskränkta tillgångar, sökt erhålla sin uateriel till jemförelsevis billigt r något varför dessa styrelser, enligt ins. åsigt, mera ;rtjenade erkänsla än klander. —e6— a a er