——KK nn ned de små ögonen och uttryckte i hela sitt räsende en öfvertygelsens styrka, som måste nverka på åhörarne. Hvad han är lärd! hviskade en af dessa, nen tycktes i samma ögonblick fundera på ågon utväg att slippa ifrån denna öfverräldigande lärdom. Oerhördt .lärd!, hviskade den andre åhöaren-och lyckades i detsamma smyga sig örbi herr Carmouche och rädda sig genom en lörr, som från salongen ledde direkt ut i rädgården. Det var, som vi redan omnämnt, en illa inderhållen trädgård, hvilken passade förräffligt till det illa underhållna huset, men ycktes, liksom detta, hafva sett bättre tider. innu märktes spår af storartade anläggninsar i den heroiska franska trädgårdsstilen. )e blommor, som för närvarande prydde platen, voro ej särdeles många. Först sedan eloise flyttat till hemmet hade några små abatter börjat visa sig, väl skötta och ljuft loftande, men omgifna af vildt växande ogräs, ässlor och skräp. Fru Carmouche hade naturligtvis aldrig illfälle att kasta en tanke på trädgården. Tennes: man syntes dock -otta promenera der, nen ännu aldrig hade han kommit på den den, att dessa promenader kunde göras myc.et behagligare med ej så särdeles stor kostad, om man tog vård om de förfallna anäggningarne. Det såg snarare ut, som satte herr Carmouche å mycket större värde på trädgården derför tt den blifvit så förvildad och att han beraktade med icke blida ögon de små förvättringar, som hans dotter der tillåtit sig. (Forts.) (