nes milda linier och det förtjusande uttrycket i den unga flickans öga; då hon fästade det på originalet och sökte utlocka den gamle italienarens hemlighet i färgen. Men längre kom det icke med bekantskapen. Det går mycket strängt till i Louvrens galleri. Der är man konstnär och icke man Och qvinna. En ung flicka, som kopierar i nämnde galleri; har alltid. en äldre -qviona, en mor, faster eller moster eller annat, förkläde, som placeras; vid, sidan af. staffiiet eller nedanför den höga stegen. Villen herre tilltala den unga artisten, måste man först vända. sig till. förklädet, och är detta något snäft, så kommer herrn icke långt. ; Det hände visserligen att fru Carmouche på en eller-annan timme lemnade sin: dotter alldeles ensam på stegen, ty de vanliga biljettaffärerna kunde naturligtvis icke försummas, men de unga målarne betraktade dock fru Carmouche såsom alltid närvarande och vågade icke inlåta sig med Heloise i någon liffigare konversation. Det kunde endast vara fråga om. en och annan upplysning, söm rörde konsten, en och annan oletydlig vänskapstjenst -kamrater emellan. För öfrigt måste de inskränka sig att afundas Anatole Matignon, som egde tillfälle att se den unga skönheten hvarje dag i hennes hem och äfven att der bandleda hennes målning. Men på samma gång beklagade de, att en såtalangfull konstnär, som -deras kamrat, skulle allt för mycket.tänka på Heloise och, hvad värre var, tänka kanske på giftermål samt således hemfalla åt sällskapslitvet och familjelifvet, det förskräckligaste som i deras ögon kunde hända en artist. Anatole är förlorad för konsten, uppreade de då, liksom-den afton, när som han erättat dem, att-han:målat en kryddkrä