Det enda hon hade att anmärka mot Anhatole, som för öfrigt var så vacker och älskvärd, var att hans konstnärliga sträfvanden tillhörde alltför mycket den realistiska riktningen. Om han blott någon enda gång ville måla åtminstone en liten engel-bredvid de svarta likbärarne, hvilka han ständigt framställde på duken, men dertill hade Anatole Magen icke, den ringaste kallelse, förklarade han. ra g Anatole ville nog måla en engel, yttrade han dock en gång, men det blef, då hän kände sig tillräckligtstark att måla Heloises eget. porträtt... Vid den förklaringen öfvergöts den unga konstnärinnans vackra ansigte af en så förtjusande kolorit, att Anatole var färdig att för alltid afsvärja sitt blyhvitt och sitt. bensvart, hvarmed han förevigade inom konsten. de parisiska. crogues-mort;. .. Någon sådan afsvärjelse kom dock verkligen icke i fråga, ehuru Heloiseej öfvergaf att hoppas derpå. Under det den unga, vackra konstnärinnan sväfvade i.högre rymder och från toppen af sin stege 1 Louvrens långa galleri öfverflyttade den gamle italienarens heliga. familj på en modern pariserduk, satt fru Carmouche vid stegens fot och drömde om nya representationer Jå Porte Saint-Martin, Opera-Comique, Vaudeville och alla. de andra. teatrarne. Cr Zz . Flera af de upga målarne, som bodde på Montmartre, i närheten af det lilla huset i renaissance-stil, Anatoles kamrater från Coutöures atelier och på Dödens cafe, arbetade också i bquvregalleriet, och det hände att de stundom glömde den tafla, de skulle kopiera, för den vackra lefvande bild, som. bredvid dem sysselsatte sig: med den heliga-familjen. De betraktade med konstnärliga blickar dessa vackra drag, deena-sköne färg; dössalockar