cAck, mitt barn, du vill gå in vid teatern? skrek fru Carmouche, och glädjen strålade ur. hennes ansigte. Den goda fruns kärlek för teatern var lika oförminskad. Hvilken triumf för henne att få se sin dotter -på tiljan; och hvilket-oinskränkt-antal fribiljetter! a fö Men det var icke aktris, som Heloise ville blifva. Hon älskade målarkonsten och hade rTedan i pensionen visat goda anlag. Med en -fasthet, som. var öfverraskande vid hennes år, utverkade hon sin fars medgifvande, att få egna sig på fullt allvar åt denna konst. Medgifvandet hade kanske likväl icke. kunnat erhållas, om ej hr Carmouche just vid den tiden börjat en ny del af sin filosofiskt-historiskt-antiqvariska afhandling om kärleken hos de gåmla Gallerna och derföre behöfde frid i huset. Han bekymrade sig för öfrigt icke särdeles mycket om hvad hans dotter företog sig, då hon, i likhet med hans hustru och alla andra qvinnor, icke. förmådde uppfatta vigten af hans stora arbete. v Låt henne förstöra några metres väf om året. Det är icke värre det, än att springa på alla:teaterrepresentationer eller tänka på andra galenskaper, sade hr Carmouche. Det var hans åsigt om målarkonsten, Han kastade aldrig en blick på sin dotters arbeten, trädde aldrig in i hennes -rymoch talade aldrig om hennes konst. 4 Fru Carmouche egnade sig deremot mera åt denna ikonst, det. vill säga att.hon följde sin dotter till Louvre-galleriet,. der. Heloise flera timmar om dagen satt uppkrupen på en hög stege och kopierade en belig familj) af någon gammal italienare, ty Heloise Carmouche, var idealist inom konsten och älskade framför allt Rafael, ehuru hon ännu icke vågat sig på att kopiera hönom.