gande gestalten. cHvad veta de om kärleken uti ett af dess intressantaste historiska momenter? are GRE Hr Carmouche var en stor teoretiker och hade konstruerat sig. ett rätt vackert system omden gamla galliska kärleken: Men Höloise var ning, liflig och vacker. Hon var blond, hvilket icke är så sällsynt i Frankrike, som man i Norden brukar föreställa sig. Rika lockar at en mild färgton omgåfvo hennes ovala anlete med sköna kon, turer och blandade sig behagfullt, täckt intagande, med en vacker karnation, som lifvades af ett par uttrycksfulla ögon under fint penslade, mörka ögonbryn. Hon hade onekligen något af sin moders anletsdrag, men uttrycket var något annat, vida själfullare, än det man ett par decennier förut funnit i Eulalie Bertholons ansigte. : Heloise hade kastats i en pension uvgefär på måfå eller kanske för att det. var en billig pension, der pensionärerna likväl ickel svulto. ..-Händelsevis var det dock en god uppfostringsangtalt, en relativt god, ty :en absolut gifves icke annorstädes, än i det goda och bildade föräldrahemmet. Men i den pension, i hvilken Höeloise uppfostrats, var onekligen vida bättre än hennes föräldrars hus. Hon fick några kunskaper och en icke dålig riktning tör lifvet. Att-hon stulit sig till att läsa romaner och att hon med sina jemnåriga redan vid fjorton årsvålder intresserat sig för kärlek, är nagot som ingen pensionsförestånderska kan förekomma. aJag vill blifva artist., sade Heloise, sedan hon någon tid vistats hemma. cArtist? utropade hr Cärmouche helt förskräckt. Han var rädd för artister i allmänhet och sceniska artister föraktade han dessutom, hatva vi redan sagt. Wvn å