Aftonbladet – 12 april 1869, sida 3

ER SAMI SM 0 EP TEE SEDD RE kelugnarne fullgöra dessa skyldigheter. De varma förbränningsgaserna från den brinnande veden aflemna under passerandet at kakelugnsrören en viss de! af sitt värme till Å dessas väggar och gå ut i skorstenen med den öfriga delen, Kakelugnsmassan blir småIningom genomvarm, måhända först en stund efter det brasan brunnit ned. Från den varma yttersidan af kakelugnen sker hufvudsakligen värmeledningen till rummet. Vid den vanliga kakelugnseldningen inströmmar en mycket större luftmängd, än hvad till förbränningen är nödigt. Denna stora luftmassa åstadkommer en nedsättning i förbränningsgasernas temperatur, hvaraf blir en följd, att mindre värme meddelas kakelugnen, än hvad med lagom lufttillträde och lika långsam förbränving skulle blifva fallet. Men nu kommer ytterligare härtill, att en större eller mindre del af den värmemängd, kakelugnen en gång fått, tages tillbaka igen och transporteras till skorstenen af den uppstigande luften under brasans aftynande och glödhögens svartnande. Den procent af det utvecklade värmet, man nu har qvar i kakelugnsmassan, sedan spjellet blifvit stängdt, är, förutom det direkta strålningsvärmet från brasan, hvad som kommer rummet till godo. Det nu sagda förhållandet utgör ett oundvikligt fel vid den vanliga kekelugnseldningen, hvilket dålig skötsel kan obegränsadt förvärra. Vid ep allmän inrättning, hvarest flera eldstäder af detta slag finnas, alstras genom flerahanda olämpligheter vid deras skötsel ett verkligt slöseri, i all synnerbet då askan eller kolen utgöra eldarens sportler. — Det sagda må vara nog angående sättet för kakelugnens uppvärmande; nu några ord om dess afsvalning, under hvilken den till rummet afgifver sitt värme. Om man under vintern upphör att elda uti ett rum, sänker sig småningom dess temeratur, alla innevarande fasta föremål afemna till luften gradvis. sitt värme, luften lemnar det till ytterväggar och fönster, och dessa leda det vidare uti det fria. Samtidigt försiggår äfven en direkt värmestrålniog äfvensom detta oundvikliga luftombyte; båda verkande i samma riktning. Fortsättes deremot eldandet, sker värmemeddelningen till luften direkt från den varma kakelugnsytan, och de innevarande fasta föres målen fa bibebålla sin värmegrad. Dessa senare utgöra emellertid alltid ett slags temperaturregulatorer, i det de vid för stark eldning i sig upptaga mera värme, vid för svag åter aflemrea något af den värmemängd, de magasinerat. Huru mycket värme, den varma kakelugnen under en viss tid förmår afgifva, är väsentligen beroende af kakelugnsytans storlek, och då, enligt hvad härofvan påpekats, rummets värmebehof är beroende endast af dess kalla begränsningsytors storlek och beskaffenhet, följ , att den erforderliga kakelugnsytan bör stå i något förhållande till dessa ytor. Men jnst uti detta afseende begås vid valet af kakelugnar inom våra bostäder betydliga misstag, i det deras storlek afpassas bufvudsakligen efter rummets volym och användnin Häruti torde mången gång vara att söka enda orsaken till de kalla rummen. Nu slutligen ett par ord om kakelugnens verksamhet för en jemn värmefördelning. Enligt naturens legar skulle luften uti ett rom, såsom äfven nämndes, visa en mot soifvet aftagande värmegrad, så framt detta förhållande icke genom uppvärmningsanordningen motverkades. Detta kan icke försigJa på annat sätt, än genom framtvingande af en kontinuerlig omröring af luftmassan. På senare tiden bar för detta ändamål börat begagnas den enkla utvägen att uti kacelugnen anbringa en vertikal trumma, öpven vid golfvet och taket. Genom denna uppstår till följd af kakelugnens värme en svag luftrörelse; luften öfver goltvet begifver oupphörligen in i trummans nedre öppng för att åter framkomma vid taket. Det alla luftlagret vid golfvet ersättes härunder vf ect öfverliggande varmare lager, i väl afpassade dimensioner å den ifrågavaande trumman skall snart en i det allra värmaste precist lika värmegrad vara inom nela rummet rådande. Det torde nu inses, utt den vanliga kakelugoen endast svagt förnår verka till detta mal. Kakelugnarnes ötvervägande herravälde såom uppvärmningsmedel börjar inom landet örminskas. Medgitvande deras många goda genskaper, hafva vi dock icke kunnat unlerlåta påpeka deras brister och i all synverbet de ekonomi Naturligtvis är det ramför allt i större byggnader, allmänna inättningar af alla slag, som dessa brister, nängdubblade med eldstädernas antal, blifva f betydelse, och är det ock derföre inom ådana, reformen till ett bättre bör begynna. nskränkes neniligen eldstädernas antal för n större mängd rum till en enda, så skola vid denna endas konstroktion kunna iakttasas alla de omständigbeter, som medgifva det nöjligast bästa tillgodogörande af bränslet ch medföra uppbrännandet af endast så mycset deraf, som vid hvarje väderleksförhålande nätt upp är af nöden. Från denna nda härd för värmets frambringande är det sedan möjligt genom särskilda anordningar ortleda detsamma till alla lokaier, som deraf afva behof, för att till dessa aflemna jus lenna behöfliga värmeqvantitet. Detta är änlamålet med de så kallade värmeledningarne, vilka nu alltmera börja användas. Den betydelse för bräuslets ekonomiska tillsodogörande, de måste komma att erhålla, an lätteligen inses. Denna är dock ingaunda deras enda vackra sida. Vi skola i jet följande redogöra för de olika arter, som f detsamma förekomma, samt ået särskilda nvändande, till hvilket hvarje art på grund f sin natur egnar sig. E. A. W. rusen glycerin och sätt att tillgodogöra den. (Chemical News, 1868.) Glycerin bar begagnats af gasbolagen till spärratten i deras gasmätare, derföre att den tål en anska betydlig köld utan att frysa; men ett nyigen i England gjordt rön upplyser, att den miåte befinnas i hvila, eller åtminstone icke blotttällas för några långvariga skakningar, om den inder frostväder skall behålla sig flytande. Rönet ar det följande. En engelsk firma, Bourgoyne Burbiiger Squire, jade i början af innevarande år införskrifvit ifrån