( TER åå Å ch 5 länder, utan att Aågöt stadgande Ånnes om tvångs kurs för vissa sedlar; men det ligger för öfrigt såkens Hatur, att, så länge en sedel inlöses me klingande mynt och dertill mottages i kronan kassor, upprätthåller den sitt Värde — ja! ka I göra detta endast till följd af den senare egenska pe De preussiska 8. k. kassenscheinen äro. der på ett störartadt exempel. DG lösas icke mede tallisk Valuta, men tösåå blöt i alla preussisk statens Bffönbuga kassor och endast derigenor hafva de fått kredit i snart sagdt hvarje vrå a verlden. Denna kredit är till och med så stor, at man oftast får betala ett litet premium för alt er hålla dem, Det har hände inig åjelf många gån ger Fu resor I Tyg lh , att jag hos vexlarne, fö att få dylika sedlar, i stället för silfver, måst er lägga !, å 1(, procent 8. k. saufgeld.; men mar gör detta gerna för att erhålla det myCket bedqvä mare sedelmyntet, oaktadt detta icke är konven tibelt i tåetallisk valuta. ; r man mottaglig för skäl och bevis, trör jar således att man lätt nog bör kuhna öfvettygas öi Jatt en d lik: förespeglad fåra, vare sig för att riks bankssediarne icke äfven framdeles skulle behålls ett visst företräde framför privatbankernas, eller att de icke, så länge de invexlas med silfver skulle villigt mottagas i liqvidet man ÖCh mar emellan, är helt och hället tågen ur fantasierna: och illusionernås Verld. Mo käter ål Logg . Annu en anmärkning, hvilken låter rätt betänk. lig, här man fråmkastet iiot tvängskursens upphäfvandå. Ian har nemligen sagt, att, för det I fall en så stor olycka skulle inträffa, att banken icke vidare kunde invexla sina sedlar med silfver, och vid deraf härflytande omhvälfningar i alla ekonomiska eller penningförhållanden, det blefve den skuldsatte, som dervid skulle lida mesta skadan. Hittills har man trott, att med tvångskursens, bibehållande, denna sorgliga lott vid att sådant tillfälle skulle drabba ocentligth Gen förmögne, eller den som egde ett visst kapital, eftersom han i stället för detta sitt lagligen förvärfvade kapital blefve tvungen att emottaga ett mynt, som måhända icke egde mer än ett ganska ringa värde. Nu har man dock, såsom nämndt, sökt visa, att, ifall tvångskursen vore borttagen då en dylikt katastrof inträffade, den skuldsatte skulle blifva den mest lidande, emedan han måste betala sina skulder ick med sedlårnes nomineltå Belöpp, utan med btt vi agio derutöfver, hvilket patörligtvis skulle vara lika 2ted skilnåden mellan sedlarnes verkliga värde för tillfället och det belopp, hvartill de enligt sin lydelse borde inlösas. Nej, mine herrar! jag vågar påstå, att icke derigenom den skuldsatte eller den skattskyldige skall ske någon orätt; ty det vore i alla fall blott det utfästade värdet som af honom betalades, och produkternas. pris Skulle dessutom stiga i saminn Ta söm fpdlarib föllo i värde. Beviset bätför år helt enkelt det, att priset å våra Produkter, såsom jern, trävaror, spanmål, boskap o. 8. v. är beroende af priser å samma produkter utomlands, Om jag. till. exempel exporterade mitt jern till! utlandet, öhder uet att en dylik olycka träffade! våra affärsförhållanden här hemma, tror man väl att priset å detta jern skulle derigenom förändras och att jag skulle bekomma mindre för detsamma af utländningen, derföre att vi här råkat ut för en oreda i vårt penningväsende? Finge jag icke mina vexlar till samnia belopp som förut? Jo, visserligen! Men hela skilnaden vore den, att detta belopp i utländskt mynt skulle då ställa sig till samma summa af vårt eget försämrade mynt helt olika, mot hvad förhållandet var före katastrofen, då tillfälle ännu erbjöds att invexla våra sedlar till deras fullå värde med klingande valuta. Hade jag skulder att bes tala, eller skatter att erlägga, Vvederfores rig Således3, om tvångskursen vore bortå öch ett agio tppstode, icke håvon Pråttvisa, då ju allt hvad jag hade att afyttra På utländska eller inländska marknaden skulle öka sitt pris; så att jag derigenom erhölle ett högre nominelt belopp af det. förgäinrade myntet. Svårligen tårde väl deremöt kunna förnekas, att of tvångskursen under omförmälda olyckligå Omständigheter fortfore, så skulle hvar och en, som eger en fordran, derigenom tillfogas stor orättvisa, eftersom han tvingades att uppra denna fordran i underhaltigt mynt. Äfvenså har man sökt gifva en särdeles stor betydelse åt det inkast att den föreslagna förändringen icke borde ske, förrän privatbankernas skyllighet att invexla sina sedlar med silfver samtidigt blefve införd. Det bar emellertid, såväl af utskottet som af flera talare, redan blifvit tydeligen lagdt i dagen, att det är omöjligt ålägga dessa banker en sådan förbindelse, innan densamma blir gemensam för alla andra, d. v. 8. innatt tvångskursen eller rättigheten att i stället för mynt lemna riksbankssedlar blifvit upphäfd; och det förefaller mig verkligen, då man talar om ut tillförbinda privatbankerna till något som ej kan ske förr än det hinder, som häremot uppställer sig, blifvit undanröjdt, ungefär som om man ville ålägga någon att lära sig simma, förrän han illåtes gå i vattnet. Slutligen säger man att tidpunkten nu icke är ämplig för den föreslagna förändringen. Äfven letta skäl har redan förut blifvit besvaradt, men ag ber att ännu få påminna derom att det nu uldeles icke är fråga om, huruvida tiäpunkten är ämplig eller ej, emedan detta hör till verkstäligheten af förändringen. Ocb,mina herrar, denna verkställighet utgör det tredje steget af Mtgärden, lå vi endast nu ha att taga det första, d. v. s. vesluta att frågan må hvila till nästa riksdag, ller att våra efterträdare ilagstiftare-kallet, skola ga att afgöra huruvida förändringen i grundlagen vör ega rum eller icke. Men äfven sedan dettaanIra steg blifvit taget genom grundlagsförändringen, terstår ännu ytterligare en tredje åtgärd, nemligen itt göra de ändringar i civillagen, som före verktälligheten äro nödvändiga; och just för att man nå kunna i sinom tid välja den rätta tidpunkten, lärför, är det så mycket vigtigare, att nu låta letta förslag blifva hvilande, för att derigenom kaffa sig fria händer att genomföra förändringen vär en sådan lämplig tidpunkt inträffar. Sodan jag nu sökt att, åtminstone i hufvuddraen, visa de verkligen ganska betänkliga olägenweterna af det närvarande tillståndet, äfvensom le stora och betydliga fördelar, den föreslagna örändringen skulle medföra, på samma gång jag ror mig hafva ådagalagt, att de svårigheter man not förändringen uppkastat, icke ega någon gilig grund, utan att tvärtom en sådan förändring r ett nödvändigt vilkor för att man i afseende å ithörande förhållanden skall kunna komma till tt bättre, kan jag omöjligen finna något skäl, varföre man skulle motsätta sig det förevarande örslagets hvilande till grundlagsenlig behandling id nästkommande riksdag, hvartill jag således! ör min del tillstyrker bifall. LITTERATUR TIDNING. unehåll: J. Paludan-Mäller, Udvalg af efterladte Papiter. — Löbke, Arkitekturens historia. — För-: handlingar vid tolfte allmänna landtbruksmötet. — Nathorst, Mejerijournal. — Tidskrift för matematik. ) :