Åsig. Han arbetar så attsvettdropparne perla fram och rinna ned för pannan. Och ändå Igår det knappast fortare än att en god fot) gängare kan följa med. Att ute på landsvägen fortskaffa sig och sin familj på veloÅeiped torde bli ett föga afundsvärdt arf bete, och i annonserna borde utsättas, att -Hamiljevelociped är ämnad för utomordentlligt starka familjefäder. Denna velociped, Isom den nu är konstruerad, har derför inIgen framtid för sig, ty den lättar icke faImiljebördan, utan tvärtom försvårar konsten latt i våra hårda tider draga sig fram med T familj. De andra tre-hjuliga velocipederna ha också. Idet stora felet, att icke kunna framdrifvas I med nog stor hastighet. Dessutom sakna de den två-hjuliga velocipedens graciösa och lätta vändningar. Men man kan åka på dem utan föregående öfning, säger tillverkaIren. Det se vi prof på här, ty amatörerna öra den ena kullerbyttan efter den andra. Nej, skola vi ha velocipeder, så må det bli de två-hjuliga, ty de förhålla sig till. de trehjuliga som svalan till! kråkan. Den ena flyger fram, snabb som pilen, den andra far framåt med tunga vingslag. Alltså, ned med de tre-hjoliga och lefve de tvåhjuliga! N Elfva velocipeder inom så Kort tid gifva öss en aning om hvad vi ha att vänta 1 sommar. Säkert skall då ingen 1enniska våga, att gå öfver Carl XIII:s torg, af frak-tan att bli öfverrallad af en velociped. Och så får öfverståtbållareembetet besvär med att gifva ut en ny förordning, som stadgar 10 rdr i vite för dem som uppträda på velociped i Kungsträdgården och på Djurgårdsslätter. Men för att icke de som öfverträda förbudet skola ostraffade komma undan, så måste också polisen förses med velocipeder, och då blir den sista villan värre än den första. Uppriktigt sagdt, så tror jag icke att velocipeder äro lämpliga fortskaffningsmedel i hufvudstaden och dess omgifningar. De kunna vara ypperliga i Paris, der man har macadamiserade och asfaltbelagda avenuer att åka på men vill man med dem pröfva en framfart på Stockholms gator, så skall man helt snart sitta af, med de känningar som pläga vara en följd af några timmars färd på en rapphöna,. Kommer så ett förbud, att inga velocipeder få visa sig i Carl XIII:s: torg, så återstår blott Djurgården, der det är backe vid backe och små backar emellan. Dessutom möter en färd med velociped på våra landsvägar två stora hinder. När det är torrt väder måste åkdonet gå genom ett flera tums tjockt lager af dam, som hindrar farten, och när det har regnat så blir velocipedryttaren af hjulstänket inom kort förvandlad till en lergubbe. Ett medel finnes likväl att betrygga velocipedernas framtid, och det vore, att hrr velocipedister öfvertogo; vägunderhållningen och genomförde åtskilliga reformer i den vägen. Näst velocipederna har det franska teatersällskapet varit ett mål för publikens stora intresse. Öfver Mindre teatem svajar trikoicren hela dagen och om qvällen fylles sa— longen ar en publik, så kosmopolitisk, att mam på fullt allvar kan tro sig vara i verldens hufvudstad. ; Innan halfva spektaklet gått har man totalt:glömt bort att man lefver i Stockholm, och är öfvertygad om att man sitter på Palais-royal-teatern i Paris, ty det är inte nog att franska språket ljuder från scenen, det talas öfverallt i salongen, både af dem som kunna och icke kunna. De flesta inskränka sig dock att utropa: Ah! Oh! Eh! Bien, Mon Dieu! Charmant! och så se de på grannarne, som i sin tur se igen och läspa: Ah! Oh! Eh! etc. Det enda icke-parisiska är att hela publiken öfvertagit klakörernas roll och applåRP på svenska, det vill säga både i tid och otid. Att hr Levassor och fru Tesseire äro stora talanger, behöfver icke jag berätta om, ty det vet hela verlden förut, och derom Kunna Stockholmarne öfvertyga sig, såvida de i tid passa på och skaffa sig biljetter till någon af de franska representationerna. Tredje graden i publikens intresse innehar för närvarande ett frispektakel: Det stora fiskafänget. Strömparterren, och kajen nedanför. teatern, är hvarje eftermiddag fylld af åskådare, och ibland har man svårt att komma fram på Norrbros östra trottoir, ty der stannar. också en stor publik, för att betrakta den rika norsfångsten ochinandas den välbekanta doften från fiskrikets olycksbarn. Nu känner ni de nöjen hufvudstadspubliken på sista tiden sysselsatt sig med; och derför Kan jag öfvergå till att tala om de nöjen som väntas. Bland dem intar onekligen första rummet den stora konsert, som vår populäre kompositör hr August Söderman ämnar gifva i slutet af månaden. Studenptkårens såvgförening kommer att resa med extra tåg från Upsala, för att uppträda på konserten och sjunga Ett bondbröllop; det arbete som kompositören tillegnat föreningen. Om jag icke misstar mig är detta första gången som studentsångarne en corps biträda når gon enski!d konsertgifvare. Nästa lördag kommer ändtligen Den förtrollade kallen att visa sig på operåns scen. Man fruktade en tid att katten sprungit bort, men nu tror man sig känna rätta orsaken till dröjsmålet med den nya operans uppförande. När rollerna väl voro instuderade, och orkestern var färdig, kom man nemligen under fund med att man — glömt bort att beställa dekorationer. För att till någon del godtgöra skadan, arbeta nu målarne både natt och dag på de rörliga fonderna, som äro dukar med en respektabel bredd. Värst af allt är att den nya operan kommer upp ien tid då vårens ljusa qvällar fördunkla gaslågorna och då publiken hellre ser på den förtrollande naturen än på en katt, om den också är så förtrollad att den förvandlar sig till qvinna. Men det är en gammal princip vid operan, att med nöd draga sig fram med gammalt under den bästa delen at säsongen och sedan med stor kostnad uppsätta något ANG då årstiden lockar publiken på annat äll, Hr Jackson Haines med fru, som nyligan gästat Göteborg, ha nu rest till Norge, men komma till Stockholm i medio af Maj mår a RR TT RR ARV ATEN