STOCKHOLM den 10 April. Dagens stora och glädjande nyhet är, att Första kammaren bifallit lagutskottets förslag rörande förändrade stadganden om den kommunala rösträtten i hvad det angår rösträtten i stad. Beslutet härom fattades med 53 röster mot 47, och föregicks af en ganska liflig debatt, under hvilken nödvändigheten och klokheten af en eftergift för det berättigade missnöjet med nu stadgade röstberäkningsgrund ådagalades af grefve E. Sparre, herrar Faxe, v. Gegerfelt, frih. A. C. Raab, von Geijer, De Mare, J. O. Mörner och Frisk, hvaremot hrr Wallenberg, Hazelius, Schartau, frih. Tersmeden, frih. Bildt, Nordström, frih. Sprengtporten och Brun motsatte sig lagutskottets förslag. De fleste af desse senare talare ansågo missnöjet, hvars tillvaro man icke dristade helt och hållet bestrida, egentligen vara föranledt af de stora bolagens röstöfvervigt, och att följaktligen all den reform, som erfordrades, vore en förändring af bestämmelserna i afseende på bolags rösträtt. För öfrigt var kärn-argnmentet nu, likasom vid föregående tillfällen, att den kommunala rösträtten ej finge rubbas, emedan man derigenom rubbade grunderna för Första kammarens sammansättning. Äfven yttrades farhågor för att denna eftergift blott skulle bli första steget på den väg, som leäd2 till personlighetsprincipens anta-. gande. Mot dessa senare inkast invändes af dem, som understödde reformen, att icke ringaste anledning förefunnes, att den nu föreslagna förändringen skulle utötva något inflytande på Första kammarens sammansätting, och att just en reform sådan som den nu föreslagna skulle gifva ett stöd åt motståndet mot mera radikala anspråk. I afseende på rösträtten i Stockholm fattades beslutet med 69 röster mot 25. Deremot har Första kammaren, med 78 röster mot 26, afslagit utskottets förslag om begränsning af röstmaximum på landet till en tiondel af kommunens hela röstetal. Man har således blott gjort en half eftergift, och kommunalfrågan torde således alltjemt komma att stå på dagordningen vid våra riksdagar intilldess Första kammarens majoritet hunnit öfvertyga sig, att någon rättvisa bör göras äfven de mindre beskattade på landsbygden. Andra kammaren har utan votering och nästan enhälligt bifallit frih. Liljencrantz af lagutskottet tillstyrkta förslag om upphörande af öfverståthållarens sjelfskrifvenhet såsom ordförande hos Stockholms stadsfullmäktige. Såsom bekant är har Första kammaren förkastat detta fö slag och Andra kammarens beslut kan följaktligen icke nu leda till någon påföljd, .men det utgör dock en ganska anmärkningsvärd meningsyttring i frågan, hvilken säkerligen kommer att vid nästa riksdag ånyo upptagas. Och denna meningsyttring har så mycket större värde, som beslutet föregicks af en ganska uttömmande diskussion, under hvilken alla möjliga — och vi hade så när sagt omöjliga — skäl, som kunde invändas emot rslaget, blefvo framlagda af hr Lindhagen ett föredrag på närmare en timmas tid. Hufvudsumman af hr Lindhagens argumenation var, att öfverståthållarens ordförandeskap var nödvändigt såsom ett samband nellan olika förvaltningsgrenar inom staden, vilka voro på mångfaldigt sätt med hvarundra sammanväfda. Att öfverståthälaren skulle förskaffa sig nödig kännedom om irendena genom att begagna sig af sin rätt att öfvervara och deltaga i stadsfollmäktiJes öfverläggningar ansåg talaren ej troligt, lå han dervid skulle befinna sig i en förödnjukande ställning. Motionären, frih, Lilencrantz, invände häremot, att hvarken den omitt, som utarbetade kommunallagarne, ej eller den komitå, som utarbetade den särskilda förordningen för Stockholm, eller ma-: sistraten eller ens sjelfva öfverståthällareimbetet hade ifrågasatt behöfligheten af detta.