Aftonbladet – 9 april 1869, sida 2

Porte-Saint-Martin, hvartill fru Carmouche lyckats erhålla en fribiljett. Hon kunde således ej längre sysselsätta sig med den lilla Och de följande dagarne voro förhållandena enahanda. Barnet fick ännu en gång fara till landet. Der förblef det ännu ett år, hvilket måhända var dess lycka, ty den friska luften verkade välgörande på den lilla varelsen. Efter det andra årets förlopp forslades Heloise åter till föräldrarne. Med samma lifliga uttryck af modersglädje slöt fru Carmouche det äfven denna gång i sina armar. Men den aftonen hade en ny magiker sin första representation vid Boulevard du Temple, och fru Carmouche hade, efter två veckors ihärdiga ansträngningar, lyckats erhålla en biljett. Hon kunde således icke försumma representationen och-icke ville hon lemna sin dotter i tjenstfolkets vård. Dertill var hon för öm moder. Det var alltså bäst, att låta bondqvinnan åter tsga det hem till sig. . För öfrigt blir det bara till besvär här i huset, förklarade herr Carmocuche, hvilken under de två sistförflutna åren hunnit afsluta alla förberedande arbeten till sin stora bok om Kärleken hos de gamla Gallerna och just då stod i beredskap att börja skrifva på första kapitlet. Sedan ytterligare ett år förflutit, for bondhustrun icke till Paris, enär hon tyckte att reskostnaderna kunde sparas in, utan hon gick till en skrifkunnig person i byn och lät denne uppsätta ett bref till herr och fru Carmouche med förfrågan, om den lilla gudsengeln icke kunde få förblifva qvar på landet ännu ett år. Landtluften gjorde henne så godt, och pensionsafgiften gjorde bondfamiljen så godt, kunde hon hafva tillagt, fastän det icke kom att stå i brefvet. Fru Carmouche fick del af brefvet, just