Aftonbladet – 9 april 1869, sida 2

direktörer, författare och artister skaffa sig fribiljetter, och deraf kom sig att fru Carmonuche ännu tjugu år efter deras giftermål aldrig köpte en spektakelbiljett, utan hellre sprang en vecka omkring i hela Paris för att genom vänner och vänners vänner tigga sig till en billet de faveur. Det var derföre fru Carmouche träffades så sällan hemma, hvilket åter af Anatole, den unge målaren, betraktades som en af den goda fruns älskvärdaste egenskaper, enär han derigenom så mycket oftare kunde träffa Heloise. De begge makarne lefde således icke i osämja, men de voro från första dagen af deras äktenskap och allt framgent för hvarandra fullkomligt likgiltiga. Den dotter, som fru Carmouche skänkte sin man, förmådde icke knyta till det äktenskapliga bandet något fastare. Det är icke alltid barnen, som komma med kärleken i huset. Strax efter födelsen lemnades den lilla Heloise till en amma på landet. Herr Carmonche fördrog icke barnskrik, ty sådant störde honom i hans vetenskapliga forskningar. Han var för tillfället just sysselsatt med att utkasta planen till ett stort arbete i flera volymer, om Kärleken hos de gamla Gallerna, ett högst förtjenstfullt verk. Under en sådan sysselsättning kunde han natarligtvis icke tåla att höra ett litet barn jemra sig eller jubla i närheten och han kunde ej heller plågas vid åsynen af alla de detaljer, som äro förknippade med barnskötsel i hemmet. Hans värdighet som vetenskapsman förbjöd ett sådant lif. Den lilla Håloise skickades alltså till landet, temligen långt bort från Paris. Ett år derefter kom hennes amma med henne till föräldrarne. Fru Carmouche slöt den lilla med moderskärlekens värme i sina armar, men samma afton gaf man en ny pjes på