Aftonbladet – 8 april 1869, sida 2

kramade färgtuberna och högarna af palletttrasor. Å Vår vän tänker på giftermål, skulle Bleu de Prusse hafva sagt med ett medlidsamt hufvudskakande, menande att då var det slut med honom och hans konst. Anatole haren frack! E Oiycklige unge man! Han kastar ej fracken i skräpyrån och ej heller bär han den till faster (pantlåneinrättningen), der han kunde få låna fem francs på den! Anatole gjorde dock toilette, så godt sig göra lät med de få persedlar, som stodo bonom till buds. Han hörde ej kamraternas såg och var för mycket upptagen med tanken på Heloise, hans hjer oinskränkta herrskarinna, den skönaste, älskvärdaste, qviekaste och talangfullaste unga flicka på hela Montmartre. E Narcisse Hyacinthe Carmouche, Heloises far, var husegare på Montmartre, en han var icke derför hvad man iallmänhet menar med Spicier. Han tillhörde de liberala professionerna, var en lärd, någonting som licentiat eller kanske till och med doktor vid Sorbonne, och hade slagit sig på fornkunskap, i hvilket ämne han ansågs mycket stark. Det var väl också i egenskap af fornforskare som herr Carmouche, några år förut, köpt det lilla huset i renaissancestil på norra sluttningen af Montmartre. Huset skall göra mig odödlig,, brukade herr Carmouche säga, men huru detta skulle tillgå, uppenbarade han icke för någon. Det kunde endast hända att han någon gång tillade: : Det var här den sköna Gabrielle bodder, och då tindrade hans ögon. Ja, du behöfver icke bli svartsjuk, kära Eulalies, fortfor han, vändande sig till sin hustru; ty den sköna Gabrielle är död för flera ä sedann