Aftonbladet – 8 april 1869, sida 2

förtjena pengar, betala sin hyra, beställa sig en frack hos Dusautoy, köpa sig en hatt at silkesfelb hos Pinaud Amour, gå på den förnäma verldens bjudningar. Arme Blancde-Plomb, en dag skall du ångra dig, att hafva svikit konsten, men då är det för sent. Då kan du icke återvända till Montmartre, till Dödens cafe och fråga efter ögat hos fader Sobresac. Du kan aldrig återköpa din ungdoms glada dagar, då konstens gudaflamma brann så klart... Se så, förifra er icke, mina vänner! bad Anatole med sitt vackraste och gladaste småleende. Som jag nämnde, så gjorde jag er och annan retouche i likbärarens bild och den blef kryddkrämarens porträtt, frappant likt. Konsten har kanske gått miste om ett stycke, som en dag kunnat blifva ett mästerverk, derom är jag nästan öfvertygad, mer jag fick mina pengar, lemnade herr Carmouche en ganska vacker afbetalning och är i qväl inbjuden att taga mitt te hos familjen. Ni finner huru nödvändigt det var att saker uppgjordes på det sättet. Kamraterna tycktes icke vara af samma åsigt, synnerligen som de icke fått något godi af dessa, såsom de uttryckte sig, skamlig förtjenta pengars. Men Anatole låtsadeick märka det ogynnsamma intryck, han gjort på de öfriga unga målarne, Han tog snart afskec af dem för att begifva sig hem och värdg bereda sig till den kopp tå, på hvilken hor blifvit inbjuden af herr och fru Carmonche Den unge målarens hjerta slog raskare är vanligt, och det var likväl aldrig trögti sine rörelser. Han reflekterade öfver giftermål tro vi nästan, i fall ban någonsin brukad reflektera, under det han mönstrade en gammal frack, hvilken otvifvelaktigt icke hade sett dagens ljus första gången hos Dusautoy den store skräddarartisten vid Boulevard de: