Aftonbladet – 8 april 1869, sida 2

— ni fioner huru förtvifad min ställning var — och erinrade honom om att en så vacker karl borde hafva sitt porträtt i bodkammaren,-i olja förstås och med en vacker ram, Kryddkrämaren gjorde svårigheter, men jag erinrade om att ett sådant tilllud icke unde komma särdeles ofta, och som jag redan länge uppmärksammat ett så intressant ansigte, så hade jag redan porträttet till större delen färdigt. Affären kunde uppgöras nästan i samma ögonblick. Jag behöfde endast göra några retoucher. Denna omständighet tycktes mverka på mannen. Han beslöt sig för att hafva sitt porträtt redan samma afton. Men, olycklige, hette det från kamraterna, hade du verkligen kryddkrämarens anlete redan förut på duken? Har du kunnat förnedra dig så djupt, endast för att tillfredsställa en Carmouches snikenhet ? Mina vänner, genmälde Anatole med högtidlig stämma, och med en imponerande åtbörd höjde han sin chappe; porträttet var ursprungligen bilden af en croque-mort bland mina modeller.:. Af en croque-mort! utropade kamraterne. Bravo, Blanc-de-Plomb! Du satte kryddkrämarens frack på din modells bild, och så var porträttet färdigt ; Icke genast. Jag gjorde enoch annan retouche. Det var dumt gjordt. Hvarför förändra det glada uttrycket i en likbärares ansigte? Du har gjort för: många medgifvanden åt en kryddkrämare. Det är en dålig handling ur konstens synpunkt. Hvad hafva Winterbalter, ER Baudry och de andra då gjort, de som målat så många piciers? vågade Anatole invända. Åh, Blane-dePlomb är en affälling, lät det så sorgmodigt i löfsalen, -Han ämnar