Aftonbladet – 7 april 1869, sida 2

Bref från Danmark. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kjöbenhavn den 4 April. I går afton hölls i studentföreningen ett at omkring 700 deltagare besökt allmänt studentmöte för att fatta beslut om den från Kristiania universitet utgångna inbjudningen till ett nordiskt studentmöte i Juni månad. Två förslag förelågo, ett af studentföreningens seniorat, som gick ut på, att man skulle antaga inbjudningen och göra erforderliga förberedelser till sakens verkställande, ett annat af kand. Wilhelm Wallö, som föreslog att tillsätta ett utskott af fem medlemmar, hvilka skulle till studentsamfundet i Kristiania frambära de danska studenternas tacksägelse och på samma gång framställa skälen, hvarför mah ansåg sig icke kunna antaga inbjudningen. Genom den omröstning, som de på en omkring 3 timmars debatt, förkastades det senare förslaget, hvaremot senioratets om att antaga inbjudningen bifölls med mycket stor majoritet. Under debattens gång framställdes olika åsigter. De talare, som ansågo studenttåget olämpligt, anförde isynnerhet såsom skäl för denna synpunkt, att studentmötenas tid var förbi, emedan det nu icke längre gällde att röra sig i oklara känslor och sinnesstämningar, emedan granna ord och entusiastiska skåltal icke längre voro tillräckliga, nu då det kom an på att vidtaga pra tiska mått och steg för skandin sta. Vidare ansåg man det orik ställa festligheter, der löftets ord alltid skulle komma satt spela en framstående roll, nu då man af sorglig erfarenhet visste hvad dessa löften hade att betyda. Skulle studentmötet blott vara en vanlig festlig sammankomst mellan nordiska studenter, s så hade det ännu mindre betydelse. Dessa och flera andra inkast bemöttes af ansedde talare, såsom red Ploug, doktor Rosenberg och ötverrättssaktöraren Wilh. Rode. Redaktören Ploug beskyllde talarne i det motsatta I hade gjort den förflutna tiden i hade klagat öfver, att skandinavismen då blott var ett aggregat af änslor och sinnesstämningar. Men härmec rhåller det sig så, att innan man får ett rätt begrepp om saken, måste känslan anslås, och den är ännu icke tillfyllest väckt öfveralit i landet. De, som med köld ställa sig på en inbi ladt hög ståndpunkt, derföre att de tr saken, men sakna den varma, lan för den, de äro på orä att skandinavismen för i utbrott icke gått prakti framåt, men just det har den gjort på mångå sätt, ja, den har ju nu i Danmark till och med nästan blifvit en folksak. Och då är det orätt awt säga, att saken icke har gått framåt, derföre att regeringarne icke gjort tillräckligt. Det skall dessutom vara särdeles gagneligt för c det yngre slägtet att få invigning;ens dop på sig, att värmas upp af sin egen. hänförelse för sakon och låta den komma tilj ett utbrott ert kan ha betyd se för den ens på det sättet verka i idtrens tjenst. Vidare