Rdr 19,065. — Groft öfvorvåld. Länsmannen i Bjuråker, hvilken socken är belägen omkring 32 mil från Hudiksvall, har varit utsatt för hemgång och mor k, enligt hvad hans nedanstående rapport af den 31 sistl, månad till konungens befallningshafvande i Gefleborgs län utförligt omförmäler: Natten emellan den 29 och 50 dennes omkring kl. half till 11 tilldrog sig, att hemma vid min bostad Åbro i denna socken flera skarpa skott aflossades mot fönstren, hvaraf sedermera 7 st. kulor och flera hagel inne i mina boningsrum påträffades. Dessa skott aflossades af för mi helt och hållet okända personer omedelba det dessa upphäft de mest vilda och skräna ljud, måhända i afsigt att förmå mig nalkas något af fönstren. — Emellertid sårades hvarken jag sjelf eller min hustru, som hafva vårt sofrum i öfre våningen af honingshuset. — Omkring en timmas tid efter berörde uppträde, ankommo fyra manspersoner, hvilka icke heller af mig igenkändes, och gjorde försök att medelst sparkningar och dylikt 3 förstugudörren inkomma i min bostad, hvilket likväl icke lyckades, hvarefter de vid bortgåendet medtogo och några hundra alnar från mitt hem helt och hållet sönderkrossade en mig tillhörig åksläda. Den efter all anledning enda orsaken till detta grymma öfvervåld är at a uti ett af mig den 27 dennes verlotam beslag hos bonden Olof Jonsson i Spångmyra ers socken, der oloflig bränning gick, och hvilket beslag största förbittring inom orten, hvilket s deraf, att samma natt som våldet hos dde, dylikt öfvervåld inträffade hos den fjerdingsman, Jon Nilsson i Kyrkobyn, hvilken biträdde mig med förenämnde beslag. Då af denna händelse och åtskilli obehagliga följder efter skedda åtal för öfverträdelser af bränvi författningarne det visar sig, att allmogen härstö des på det högsta uppbringas till vrede öfver beifrandet af dessa tyvärr ej sällsynta lagöfverträ delser, så får jag ödmjukast hemställa och an hålla om förhåliningsorder till skydd för mig och till förekommande af dylika våldsamheter, som här ofvan omföri .