Aftonbladet – 6 april 1869, sida 2

messor. Det fingo fri-ätarne på Dödens caf snart erfara. Till stor öfverraskning, sor; och harm för nämnde herrar förklarade fader Sobresac en dag, att friplatserna vor indragna och aldrig mera skulle tillsättas Det var en statskupp, som sjelfva mor So bresac med all sin envåldsmakt kanske ickt hade tillåtit sig. Men hon hade måhända e heller kostat så många messor på sin man. Herrar dineurs de granit sågo jämmerliga ut, men det bjelpte icke. De hade redar fullbordat sin mission och voro nu öfverflödiga. Cafcet hade bland målarne på Montmartre tillvunnit sig ett icke ringa anta verkliga stamgäster. Detta insåg fader Sobresac mycket väl, der han numera satt pi sin aflidna hustrus fordna plats bakom disker och visade verlden att äfven han egde regeringstalanger samt försvarlig insigt i addition. Några år derefter, då Blanc-de-Plomb: begrafningsspecialitet i oljefärg tillvunni sig uppmärksamhet och slutligen gifvit honom ett berömdt namn, blef Dödens caf til och med en ryktbar lokal, och ,resande engelskor gjorde vallfärder dit. Afven dame af andra nationer hafva förirrat sig till denne vrå af verldsstaden för att helt incognitc studera artistverlden och se huru en croquemort gläder sig åt lifvet. Men en sådan ryktbarhet kunde fader Sobresac icke drömma om på den tiden, vi nu tala om, då han betraktade Blanc-de-Plombs a namn som endast en mycket aflägsen ighet, fastän han Jikväl icke ansäg sig böra sluta till ögat,, när den unge mannen befann sig på det torra, som det heter på kopstspråket. På det torra! upprepade en af sällskapet, en af bandet, som det ock:å heter på samma språk. Fick du icke i går betal