Aftonbladet – 6 april 1869, sida 2

Misstag, min vän! Jag kom händelsevis att titta in hos henne i går och fann ett ganska honnett sällskap, gamla kamrater från Coutures atelier, hvilka alla berömde gumman och hennes varor. Jag tror att vifinna oss väl på det stället. Dit gå numera både Maurice Chauffard, Bleu-de-Prusse, Jaune-deChröme och många andra muntra pojkar. Så blef äfven Anatole Motignon, kallad Blanc-de-Plomb, en af ställets gäster, men han hade alltid tillhört de betalande pensionärerna, det vill säga så ofta hans tillgångar medgifvit honom det. För öfrigt var ögat ofta öppet för honom. En dag syntes hr Sobresac sjelf innanför disken. Det hade sin giltiga orsak. Fru Sobresac hade aflidit på morgonen, och dagen derpå buro några af husets svarta kunder henne ned på begrafningsplatsen. Det hölls en messa också i Montmartres kyrka, en ganska vacker messa, som lärer ha kostat hela 50 francs, ty stora messhaken var framme, och chorgossarne fingo särskilda drickspengar för att de skulle svänga rökelsekaren på rak arm. Hr Sobresac förklarade dessutom, att en själamessa kunde han gerna bestå hvarje år på samma dag, och han höll sitt löfte. Kyrkoherden på Mortmartre lofvade å sin sida, att aflidna fru Sobresac skulle nog snart komma ur skärselden, blott man icke tröttnade på själamessorna. Det påstods att cafevärden var mycket rädd tör spöken, och en person, som vistas i skärselden, lärer icke ha svärt för att få permission då och då för att seom sina efterlemnade anhöriga. Det var just det, herr Sobresac ville förekomma, och derför ansåg gZ snart böra bestå en messa i månaden, slutligen en i veckan. Man kan icke vara nog försigtig,, sade han. Men det kostar pengar att betala så många