Aftonbladet – 5 april 1869, sida 4

hälften begrafna med rötterna högt i vädret. Inåt sjelfva klinten har format sig en liten insjö, hvars grönaktiga vatten tager sig särdeles vackert ut uppifrån klinten. Invid denna sjö ligger nu det träd, som förut hängde ut öfver Drottningsstolens eran vägg; det ligger med toppen inåt och vilar på den sidan, der de flesta namn äro inristade, hvarigenom man ej kan se många af dem. På sjelfva klinten har i den nya kritväggen format sig ett slags märkvärdiga afbildningar, i det en fördjupning i kritlagret med sina skuggor och halfskuggor har likhet med en skäggig man, med låg rund hatt och iklädd kappa, samt sittande liksom spejande eller lyssnande mot söder. Att denne är klintekungen sjelf, derom är man för längesedan enig, likasom derom att en större urhålkning, som vid nedstörtningen bildade sig norr om den gamla Drottningsstolen är hans nya residens. Och den nya ön har redan låtit veta att den finnes till. Så strandade helt nyligen den rendsburgska galeasen Christina, kommande från Malmö, lastad med timmer med destination till Bremen. Denna strandning alstrade genast lif och verksamhet på den lilla Drottningön. Der reqvirerades en ångare från Kjöbenhavn och närvaron af densamma ökade ännu mera lifligheten på ön. Efter flera fruktlösa försök att lätta fartyget, som arbetat-sig fast i den sega och feta kritmassan, på hvilken redan förut hela däckslasten var bergad, d ångaren Helsingör för sista gången ett så väldigt tag i varpändan, att galeasens spel rycktes från däcket och bägge masterna som knäckta rör störtade öfver relingen, under det ett dånande hurrarop upphäfdes af den församlade åskådarehopen. Fartyget rubbades ej ett grand ur sitt läge, utan förblef liggande ett hjelplöst vrak, hvars last nu blifvit eg och förd upp på Drottningön, medan sjelfva fartyget utan tvifvel kommer att huggas upp ur sitt svåra läge.