Aftonbladet – 5 april 1869, sida 2

På norra sluttningen af Montmartre i Paris ligger bland många andra hus, stora och små, unga och gamla, fula och vackra, en liten byggning, som ännu väcker konstnärers och konstkännares uppmärksamhet, och som för tolf år sedan, då vår berättelse börjar, utgjorde många sådanas förtjusning, fastän det också fanns parisare, som kallade huset ett otäckt, gammalt ruckle. Facaden skymtar franr mellan löfverket i. en liten trädgård, en illa underhållen återstod af någct som i fordaa dagar sannolikt varit en ganska vacker park. Det är ett litet hus i renaissance-stil, något som talar om Frans den förste och den florentinska smaken, och det finnes på detsamma lemningar af bildhuggeri, hvilket mycket väl kan hafva sjelfve Jean Goujon till mästare; men det är svart, illa medfaret af tiden och såg redan i förra årtiondet mycket skräpigt ut. Icke är det underligt, om de som blifvit vana vid de nya boulevardernas hvitskimrande palatser med dera förgyllda balkonger skulle kalla den lilla byggningen i den tarfliga trädgården för ett otäckt, gammalt rockle. Men det händer dock kanske sällan nog, af det enkla skäl, att det moderna Paris just icke mycket bekymrar si Om hvad som finnes på Montmartre oc allraminst på den norra sluttningen af kulJen, den som vänder sig utåt landsbygden och