Gullvifva. Berättelse af E. Marlitt. (Stockh. A. Bonnier.) Af denna författarinna erhöllo vi i fjol en svensk öfversättning under titeln Tant Cordulas hemlighet, skildrande i lifliga drag, hur en 4-årig moderlös flicka, dotter af en taskspelare, tas upp af en rik och god köpman samt blirhans gunstling, men behandlas efter hans tidiga död med tyranni och som ett uselt nådehjon af hans skenheliga och penningdryga familj. Hon utvecklar emellertid stor energi och lärgirighet på egen hand samt blir slutligen äldsta sonens hustru under många stridigheter, effektrikt tecknade. Gullvifvan har på det hela samma tendens att draga larfven af det egoistiska slaget af pietism, som under gudliga åthäfvor likväl är Mammons underdåniga träl och som har det skarpaste öga för egna verldsliga fördelar. Här tillkommer nu ett hög-aristokratiskt element, som under fromhetens sken döljer det mest förstockade bördshögmod, den blodigaste satir på den tysk-preussiska hofpietismen, som gudilof hos oss ännu ej skjutit annat än tarfligare skott, hvilkas högre frändskap dock låter sig förnimma. En så bjert framstående tendens skulle för novellgenren vara äfventyrlig, om ej förf. härmed förenade en stor förmåga i invention, gruppering och detaljskildringar, som håller intresset oförminskadt. Någon gång framstå hjeltinnorna måhända en smula rabulistiska och en och annan af manliga perscnalen förefaller litet onaturlig,