Aftonbladet – 2 april 1869, sida 2

Efter en stund tog kammarherren sin hatt och lemnade rummet. 1 det han gick förbi Monrad go han en djup reverens och uttalade med mycen ironisk salvelse: Pax vobiscum! (Det skall betyda: frid vare med eder!;) Hvarpå Monrad inföll: Jag har hittills endast haft äran känna er, herr kammarherre, af ryktet; jag hade knappast trott, att ni dock skulle — vida öfvergå det. Bravo! Jag hoppas att denna lilla anekdot tillräckligt målar stämningen inom de s. k. småhofven härstädes. Det är ej behagligt vis å vis det stora hofvet, detta, som lefver iskymunnan på Fredriksberg; ej heller rätt vänligt mot de nya männen,, det måste du medge. Föröfrigt påminner mig denna historia om en annan, som jag sjelf upplefvat i en af våra hederliga svenska småstäder. Någon kom att berätta en af stadens seniorer, gammal butikköpman och vasariddare, att tvenne andra grossörer der igamhället blifvit vid sista stjernfallet i Stockholm b2ge utnämnda också till riddare af nämnda orden. Detta kunde icke nog förvåna den äldre riddaren, hvilken hittills ansett sig ensem af alla stadens borgare qvalificerad till att bära denna dekoration och trott sig skola till döddagar få vara i oguld exekutiv besittning af denna utmärkelse. Efter en stunds paus, hvarunder tusen tankar korsade sig i hans hjerna och han hade svårt att återhålla en suck öfver denna verldens -snödhet och de förändrade tiderna,, utbrast han ändtligen med en min af inre tillfredsställelse: Ja, låt dem få sin vasaorden, gerna för mig, mycket gerna! De skola dock endast få den i knapphålet, (hans drag antogo härvid karakteren af den lifligast kända medömkan), men jag — bär den om halsen (Han var nemligen riddare från den tid, då vasaorden ännu bars en sautoir,.) P.S. Den 28 kl. 12 middagen. I detta ögonblick erhåller jag underrättelse om att de mnärgränsande gatorna äro fullständigt barrikaderade af halm och sophögar. Flyttningsrevolutionen har nått sitt högsta stadium. Vår egen gata, litet större och fashionablare, är ännu öppen för trafiken, dock endast med knapp nöd för vagnar. Ingen menniska vågar sig ut. Butikerna stängas af brist på besökande, KL. 2 1, En god vän har lyckatg bana sig väg