Aftonbladet – 31 mars 1869, sida 3

dem, hvarpå Morrik svarade, att deisådant fall hade varit bättre underrättade än han sjelf, och skämtade till och med ned den lilla sqvallerkrönikan, som var den enda som visade sig lika ättiksur mot mig som förut. Men åt flickan, som bjöd oss violbuketten, gaf han hela sin börs, och dertill sken solen, och trumpeterna smattrade våren vaken, och på kyrkogården derborta, der jag redan hade utvalt min lilla hvilobädd, blommade alla blommorna, som om det icke gåfves någor död, sedan man en gång väl lärt sig att lefva. Sedan sutto vi för oss sjelfva och togo afsked af hvarandra just som solen gick ned. Min söta flicka, sade ban, jag har måst lofva allas vår tyrann doktorn, att jag inte skall återse dig förr än nästa vår. Ingenting skall vara skadligare för konvalescenter än att ständigt vara tillsammans som förlofvade. Derföre sade han mig icke heller någonting om att du hade besökt mig då jag låg i feber, ehuru jag med temligen tydliga vinkar sökte utforska honom. Men som du Järt dig att skrifva — tyvärr endast allt för väl, såsom jag fått erfara — skola vi ju ändå vara tillsammans. Och huru skall jag inte jubla, då det första brefvet kommer ifrån dig, hvilket inte mera talar om skilsmessa, utan om återseende, inte om att dö, utan om att lefval, Vi stodo nedanför trappan i skymningen, och der gåtfvo vi nu hvarandra det sista handslaget på att vi skulle bestå äfven denna pröfning; och så höll jag den dyre vännen härdt tryckt intill mig för att strax åter släppa honom lös; men den Jjufva tillförsigt lefde fortfarande inom mig, att den, som unnat oss detta, äfven skall unna oss framtiden, och att vi icke förgäfves genom döden ingått till lifvet. : ; Detta lilla häftet är nu afslutadt. Jag ska skicka det till dig ännu i dag, min dyre vän, nske bläddrar du gerna deruti under vägen, medan dina tankar söka mig. Jag har ju ingenting mera som icke äiven är ditt, och om. du finner mycket af dig sjelf deruti, skall detta vara dig likt en spegel, i hvilket du ser på en gång dig och mig-för evigt förenade. Jag tillfogar här äfven en af violorna, som du skänkte mig i dag. Då de blomma på nytt, skall jag återse dig, om Gud så vill! Och jag hoppas och tror att han skall vilja det! a SLUT