Aftonbladet – 30 mars 1869, sida 2

Inu rådpläga och besluta? Tledes blott såsom medlem af regeringen och såsom ansvarigt statsråd han kan göra det. Men för hvilketdera förslaget är han nu anj svarig: för det såsom underdånigt memorial 4 4 uraktlåten indragning afstaten tillhöriga ränlAbelins förslag, utan äfven gör ländringar i detsamma. Ii nämnde kungliga proposition allenast förIslag om allmänna beväringsinrättningen och Iförläggviog, om regleringen och liadringen af Irustoch rotehållarnes besvär, samt om inTrättande af underbefälsskolor, jemte förslag vanstående ändamål komma att förorsakas, li åfseende på hvilket bestämmelserna: inI skränkas till några få allmänna stadganden, som göra ortförsvaret alldeles illusoriskt. Derringsåldern föregående förberedande öfningarne. I slagna årliga afgälden för rusthållarne vid de opovvkstv TO2B UPN NOrska Njelpen med ipe peräkningen — så vunnes härigenom köstin iaden för utrustningen af en beväringsklass.be Im mar affordrade rusthållarne vid de af-de utna regementena alla statens räntor, skulle lig nan :derigenom erhålla ytterligare 230,000)m dr. Säkerligen skulle äfven på andra po-ve ster, med god vilja att göra besparingar, m lera hundra tusenden kunnat anskaffas. vi Hvad som sedermera felades, borde tagas si från sjöförsvaret. Då sjöförsvaret ej mera jtv kan hindra en fiendes öfverskeppning till våra lä kuster, måste landförsvaret anses såsom det hufvudsakliga försvarsmedlet. Först sedan detsamma blifvit betryggadt kan man tänka på sjöförsvarets förstärkande, om ej de ekonomiska tillgangarne skola splittras samt intetdera målet vinnas, Vi hafva nu redogjort för och granskat det af hr statsrådet Abelin afgifna förslaget. Och ingen skall väl kunna förebrå oss, attla vi mot detsamma ådagalagt någon sorts parfi tiskhet eller animositet. Snarare hafva vilf blifvit beskyllde för motsatsen. ; Vi hafva medgifvit, att statsrådet Abelin! efter skrifvelsen från 1867 års riksdag — den närvarande representationen — hade fullt berättigande att bibehålla stammen och indelningsverket samt bygga på denna grund. Och ur denna synpunkt hatva vi äfven granskat förslaget samt vid många tillfällen gjort rättvisa åt den omsorg och sakkännedom, hvarmed dess flesta delar blifvit utarbetade. Vi hafva erkännt, att det i sig öpptagit! många nya och tidsenliga ideer samt tillfredsställt många länge framställda fordringar, om äfven steget icke alltid blifvit taget så långt ut, som varit önskligt. Ja, vihafva( till och med medgifvit, att åtskilliga af ossf anmärkta brister kunnat rättas, utan att för-; slagets hufvudgrunder i öfrigt behöfde rub-lr bas. Detta gäller t. ex. om den försummade lr 5 I 1 I l organisationen af ortförsvaret, om hela den js värfvade armens bibehållande, om armöens indelning, om krigsskolan vid Carlberg, om kompanioch sqvadronschefers befordran, om tor vid de afsutna rusthållen, om felande utrustning för en del af styrkan o. s. v. Men det oaktadt anse vi detsamma vara(l behäftadt med tvenne hufvudsakliga brister, hvilka svårligen lära kunna afhjelpas ochl: hvilka derföre sannolikt komma att föran-4 leda dess fall. För det första är den föreslagna lindringen ! af den beskaffenheten, att den ytterst ojemnt ; måste -träffa den indelta jorden, hvarföreallvarsamt kan ifrågasättas, om den verkligen kommer att utgöra någon lättnad för den: hårdast betryckta delen af densamma. Dål: intet . afseende blifvit tfästadt vid roteringsoch rustningsbördans förhållande till fötarnes och rusthållens takeriögsvärden, måste hela frågan ännu anses så outredd, att den tarfvar en grundlig revision. Och att under sådana omständigheter den tillökning i bevä-l ringsöfningarnes längd, som utgör en af för: slagets hufvudpunkter och för hvilken lindringen skulle vara ett vederlag, icke kan ifrågakomma, synes teinligen klart. , Den andra hufvadsakliga bristen är de sål. betydligt ökade årliga kostnaderna, för hvilkas bestridande inga tillgångar blifvit anvisade och hvilka under närvarande förbållanden naturligtvis hvarken genom ökad beskattning eller genom län kunna utgöras. Lägger man härtill vigten af den allt mera ring sig gripande opinion, som icke gillar sjetrvastamprincipen och indelningsverkets bibehållande, men önskar en folkbeväpning utan stam, så torde lätteligen inses, att förslagets genomförande ej kan hafva många utsigter till framgång. s Men äfven om man skulle vara böjd för dess antagande, stöter man på formella binder, som ur konstutionel ståndpunkt äro af särdeles besynnerlig art. Först framlägges hr Abelins förslag i sin helhet för riksdagen. Men derjemte framlemnas samtidigt en kunglig proposition, hvilken icke allenast till -antagande föreslår blott vissa delar af herr åtskilliga Sålunda framlägges KIT beväriogsöfningarnes förlängande, om indelta stammens omorganisering och reglering af dess till bestridande af de kostnader, som för ofMen derjemte föreslås ändring i afseende på hr Abelins bristfälliga förslag till landsterm, jemte afstyrkas af hela statsrådet de beväSlutligen nedsättes dea af hr Abelin töreC gen läggas till grund för öfverläggningarne, emedan man icke har någon garanti, att ej -elunder det den outredda frågan om lindrinafsutna regementena från 200 till 176 och 170, rår. Öfver hvilketdera förslaget skall riksdagen Att hr Abelin, hvilken ej är riksdagsman, ej såsom enskild erson har rättighet att till riksdagen afemna något förslag, är klart. Det är såafgifna, eller för det såsom kunglig proposition framlemnade? Det förra kan svå liregeringen vid nästa riksdag föreslår bety dande förändringar 1 afseende på de icke omnämnda delarne, hvilka dock med de öfriga stå i ett organiskt sammanhang. Det senare kan lika litet tagas i betraktande, då vid detsamma saknas en mängd bestämmelser, som äro alldeles nödvändiga för en fullständig armeorganisation. Månne här icke åter ett visst adiktamen till statsrådsprotokollet varit framme och gjort sig gällande? Oss förefaller hela detta 1 grund och i botten inkonstitutionella förfarande såsom ett nog klumpligt försök att aflocka riksdagen ett bifall till stammens ökande och beväringsöfningarnes förlängande,