gram om att vågorna kastat af sig fängsl -jatt skärgården är frin. Södra skärgård är redan genombruten af kronoångaren Fre .) och återstår säledes bara att ge knäcken I Furogänds-leden och Södertelje-vägen, inne I vi packa in och flytta ut till hafskusten. Flyttningstiden inom stadens landamäre lär redan inne och rustvagsar, bondskrindo dalkarlar och stadsbud tåga öfverallt fra Ipå gatorna, lastade med allehanda boha De äro också vårens förebud, ty när ma måste tränga sig fram mellan flyttningslas Ipå gatorna kan man vara säker om att d lär vär, såvida det inte är höst, och som de Inu inte är höst så måste det vara vår. Stockholms invånare ha en riktig mani at flytta. Det fins bestämdt ingen stad i hel verlden, der folket lefver på så rörlig fc som i Sverges hufvudstad: En stor del fa miljer i Stockholm bo sällan qvar på et ställe mer än ett halft eller högst ett hel år. Familjefadern säger att han flyttar fö att få billigare hyra, men vanligtvis stige hyresbeloppet för hvar flyttning, och ma: måste derför tro att denna ständiga omvex ling har helt andra orsaker. Egentliga drif fjedern till de många flyttningarne är hel enkelt, att man tycker sig inte bo nog be qvämt. Ett nygift par har en liten vånin; på tre rum och kök, men så snart en lite arfvinge ser dagen måste det unga pare flytta, ty har man barn måste man ha barnkammare, säger frun, och herrn tycker också att det vore beqvämare att ha fyra rum än tre. Så går åter en liten tid, tills familjer börjar inse att fyra rum är bra litet utrymme, om man någon gång skulle vilja se sing vänner hos sig, och knappt är denna tankt väckt förrän möblerna åter måste ut för ati brytas sönder och skafvas i trapporna, innan de komma in i den nya våningen på fem rum. Tredje gången är det brist på rymliga garderober, som Pie famBjen at! flytta, och fjerde gången är det utsigten, som inte lävgre är treflig. Till sist blir det en sådan vana att gå i flyttningsstäk häst och vår, att hela familjen skulle få f ber, om den nödgades bo inom samma väg; ar mer än ett halft år. Till en del äro också husvaraarne byggmästarne orsaken till dessa halfårsomhvälfningar, genom de till ytan vackra men i grunden dåliga lokaler, som i mängd bjudas allmänheten. Mången stockholmare drifves af fukt, kyla, golfdrag och andra olägenheter, från den ena stadsdelen till den andra, och får ingen lugn boning förrän han flyttar ut till qvarteren derute bredvid Solnaskogen. I år hear flyttningstiden gjort en obehaglig sammanstötning med påskhelgen. Kyrkans fäder skulle bestämdt ha gjort sig populära, om de på eget bevåg hade flyttat rn påsken ett par veckor, så att hvar och en hade kunnat få njuta helgen i ro. En sådan anordning skulle också ha varit till kyrkans fromma, ty mången, som annars velat fira Christi uppståndelse med andakt, har nu nog af uppståndelsen i sitt eget uppoch nedvända hem. Teatrarne lida också af att påsk och flyttning komma på en gång, ty på det viset går den annars så rn påskveckan förlorad. Påskveckan liksom julveckan brukar vara en enda lång frimåndag, då den publik, som besöker teatern endast två gånger om året, brukar strömma till biljettluckorna, men nu gör flyttningen ett streck i räkningen. Nyheter komma icke att fattas på våra eatrar i den närmaste framtiden. Snart kommer Den förtrollade katten upp på opeans scen och De onyttige göra sin entrå på Dramatiska teatern. Två svenska originalpjeser äro under inöfning på Södra teatern, len ena, Flickan på Taphamora af Gubben Voach, den andra, Skogvaktardottern, af anoym författare eller författarinna. Mindre teatern har tagit försteget framör Dramatiskan och bjuder redan om tisdag å Victorien Sardous nya komedi Seraphine, om anses vara ett af den beryktade förfatarens yppersta arbeten. Men oaktadt vi a så många teaternyheter att vänta, så ore -det likväl önskligt om Levassor, den ranske komikern, fick så många abonnenter tt han kunde resa hit från Kjöbenhavn och röjda oss med sitt spel. En karakteristik öfver Levassor stod härmdagen i tidningen, men det kan inte skada tt jag berättar en liten anekdot om honom: uevassor blef en dag af en prest i en fransk rovinsstad anmodad att sjunga ett par numrer på en konsert, som gafs till förmån fö n kyrka. Konstnären lofvade strax at öra det, men nekade att emottaga de 100 rancs, som voro anslagna till hvar och en f de biträdande. Presten tyckte likväl att .evassor borde ha sitt honorarium, då alla e andra uttogo sitt, och derför funderade an ut ett medel att öfverlemna pengarne il skådespelaren på ett så fint sätt som löjligt. Som det just var vid påsktiden tog an ett elfenbensägg och lade deri 100 francs guld. Då konserten var slut räcke han . evassor ägget och sade: Pengar vill pil. te ha, men gör mig åtminstone det nöjet: tt ta emot detta ägg. Levassor grn i oget, tog ut guldmynten och lemnade dem 1 ; presten, sägande: Tusen tack, men jag ar aldrig tyckt om gulan i ägget. j Richard. RA 1 CT UV FEN EES IFA . VET FIRE BÖRUIEG