I j fruktade man den 20 ds för nya orolighete 1 — Regeringspressen fordrar, ät6 dem exeku 1 tiva makten skall med den största stränghe 1) bestraffa dessa oroligheter, hvilka sägas vaf ,lex följd af de reaktionäras hemliga stämp 1 liogar i förening med agitationer af ett lite I parti extrerta republikaner. t. Constitutiomnel, sot icke betraktar hän delserna i Spanien med sytmerligen välvillig -I blickar och hvars meddelanden derföre bör -I mottagas med.en viss varsamhet, ätmärkel . på tal om oroligheterna i Xeres, att prövi II soriska regeringen icke tyckes ha varit vä .I underrättad om det egentliga sammanhange Imed dem. De carlister (säger den fran I ska tidningen) som i Paterna hade organise rat sig under Miramons ledning, visa sig ni ha varit republikaner — det var alltså re publikanska oroligheter, man hade att un dertrycka. Ett annat icke mindre märklig tidens tecken är det. republikanska partiet: hållning i cortes. Figueras fördömer i sinö vänners namn sina politiska trosförvandter: uppror i Andalusien; men deremot ser det u som om de revolutionära klubbarne i Madrid desavouerade sina deputerade, när de icke taga ordet för hvad Figueras tadlar. Slutligen lär man också lägga märke till den stora värma, hvarmed marskalk Serrano tackade det republikanska partiet. Ni har — utbrast han — hulpit till att rädda oss genom att rädda fäderneslandet och revolutionen. Men i fall det republikanska partiet verkligen har frälsat landet, månne det icke då äfven vill taga fasta på den ära, som tillkommer partiet och aflösa den nuvarande regeringen? Spanien är, som det synes, mer än någonsin oraklernas och gåtornas land. Cortes sammanträde den 16 dennes var af större intresse. Den republikanske deputeraden Emilio Castelar ställde åtskilliga frågor till monarkiens anhängare. Hvar — sade han bland. annat — viljen I söka den, I viljen göra till kung? I Spanien finns det iogen kung, och jemnlikhetskänslan är så stark, att ingen vill utsätta sig för att göra sig löjlig genom att sätta kronan på sitt hufvud. I måsten således bedja utlandet om en kung? Det finns blott två att välja mellan: hertigen af Montpensier och konung Ferdinand. Hertigen af Montpensier är omöjlig, emedan han såsom bourbon och utländning ej är populär. Och hvad den af inrikesministern Sagasta protegerade konung Ferdinand beträffar, så spelar han ju konungen mot sin vilja,: han vill ju icke mottaga kronan! — Detta Castelars anförande besvarades af Prim. Vi önska — sade han — den monarkiska regeringsformen. Följaktligen måste vi hitkalla en konung. Hvar är konungen ? har hr Castelar frågat. Vet hr Castelår icke det, så veta vi det. Konung skall den blifva, hvilken de deputerade rösta för. Jag återupprepar hvad jag vid föregående tillfällen yttrat, nemligen att monarkien är en afgjord sak, alldenstund hvar och en af de deputerade väl vet hvem som skall bli hans konung. Saken i sin helhet är ännu icke bringad i behörig form, men hr Castelar kan vara förvissad om, att när den rätta tidpunkten är kommen att bestämma regeringsformen, skall den, som cortes väljer, bli konung i Spanien! Dueller tyckas nu börja höra till ordningen för dagen i Madrid. Vi ha redan -omtalat den, hvari Celestino Olozaga blef på platsen, och nu berättas, att generalerna del Bosch och Pierrad skola mötas med vapen i hand. Anledningen till denna tvekamp är len diskussion, som egde rum i cortes efter lemonstrationen för konskriptionens afskafande. En annan duell, nemligen mellan narskalk Serrano och Pascual-Madoz, har ned knapp nöd förekommits. Om äfven lessa dueller mellan högt stående personer j af allmänna omdömet i Spanien stämplas ned tillbörligt ogillande, är det doek säkert, tt de af hela det civiliserade Europa beraktas såsom sorgliga skandaler.